Daily Archives: 3 September, 2014

Vår sista kväll i Prag

Gårdagskvällen blev inte helt som förväntat. Vi drack lite öl på hotellrummet och skulle sedan ta oss ut ner på stan för att besöka lite olika barer. Vi går till spårvagnsstationen, väntar tills spårvagn 12 kommer och hoppar på. Vi försöker köpa biljetter av föraren men eftersom att han inte pratar någon engelska går det inget vidare. Maria väljer då att fråga en man på tåget. Hon frågar var vi köper biljetter och var någonstans vi borde gå av för att komma till baren vi ska till. Mannen förklarar att vi ska hoppa av redan nästa station och säger också att vi inte kan köpa biljett på tåget, utan måste hoppa av.

Vi reser oss upp och ska precis kliva av när en man kommer halvt springande genom spårvagnen fram till oss. Han har på sig träningskläder och håller upp något som liknar en nyckelring och säger något på Tjeckiska. Megan förklarar att vi bara pratar engelska och att vi måste gå av nu. Han nickar åt en annan man längre bort i vagnen och tillsammans går de av med oss. Han ber oss stanna på perrongen eftersom att han hävdar sig vara biljettkontrollant och måste se våra biljetter.

Maria förklarar för honom att vi inte har några för att vi inte kunde köpa på spårvagnen och att vi inte vet var vi får tag i dom. Mannen säger att om vi inte har biljetter måste vi betala böter på 800 tjeckiska kronor. Jag säger att vi försökte köpa biljetter men vi kunde inte eftersom att konduktören inte pratade engelska. Väktaren fnyser och säger att “Vi är i Tjeckien, alla kan prata engelska”  och förklarar sen att man ändå inte kan köpa biljetter på spårvagnen, det enda stället (om man inte har sms-funktionen) är i kiosker och dom är stängda nu.

Okej, så vad skulle vi ha gjort tycker du? frågar Megan. Han svarar att som turister är det vår uppgift att i förväg ta reda på hur lokaltrafiken fungerar. Och att oavsett om vi inte visste så har vi rest en station på spårvagnen utan biljett och måste nu betala 800 kronor cash på plats eller vänta på polisen, men då blir det dyrare. Maria säger att vi inte har 800 kronor i var i cash, och väktarna svarar då att vi ska ta nästa spårvagn en station för att gå till en bankomat och ta ut. Jag säger att jag förstår att ni måste ge oss böter men att jag vägrar ge dom det direkt i handen utan att jag vill ha en ordentlig böter på plats eller något skickat hem till mig som jag kan betala.

När väktarna föreslår detta frågar Megan om en ordentligt legitimation för att det kan ju inte vara möjligt att någonting kan gå till på det här sättet. Väktaren tar upp en legitimation och jag vänder mig till en annan man som stått bakom och observerat bara för att få det förklarat och understruket av honom att detta är äkta. Han säger att han inte är säker, väktaren blir arg och säger att han ska ringa polisen men att då ska vi veta att det blir väldigt mycket dyrare. Mannen jag precis pratade med säger att vi ska stå på oss, och vänta in polisen.

15 minuter senare kom en polisbil upprullande vid perrongen. En av väktarna vinkar åt honom och springer sedan över och står själv och pratar med polismannen i fem minuter (detta gjorde mig väldigt arg) innan de kommer över till oss. Polisen tittar på oss med ett frågande uttryck och vi börjar förklara men inser ganska snabbt att han inte förstår ett ord av vad vi säger.

Väktarna fortsätter att prata på tjeckiska med honom över våra huvuden, tills mannen jag pratat med innan lägger sig i. Förklarar på tjeckiska för polisen att han köpt oss tre biljetter via sin mobil, det är betalat för, tjejerna visste inte, åkte bara en station och att det inte är så lätt att veta. Väktaren blir förödmjukad av att han lägger sig i och det slutar med att polisen säger åt mannen att backa undan.

Efter säkert en halvtimmes argumenterande gav vi upp, omringade av fyra tjeckiska väktare och en polisman (som trots att “vi är i Tjeckien, alla pratar engelska här” inte kunde någon). Jag frågar hur vi nu kommer hem då eftersom att vi uppenbarligen inte kan köpa några biljetter till spårvagnen någonstans. En av väktarna svarar att nu när vi betalat detta så kan vi få åka en resa gratis. Jag skrattar åt ironin i det han just sa och tänker trött på hur de bara, fullkomligt omöjliga, försöker kräva turister på pengar. Annars hade de uppenbarligen bytt system.

Totalt överkörda och sammanlagt 2400 tjeckiska kronor fattigare vandrade vi hemåt i regnet. Sjukt besvikna över hur kvällen slutat.