Daily Archives: 23 December, 2017

Gränskontroller och Bastimentos

Dagen efter var vi uppe vid sju och lagade gröt. Vid 08.30 blev vi upplockade av en shuttle som vi bokat via hostelägarinnan. Shuttlebussen tog oss till gränsen mellan Costa Rica och Panama. Vi hade läst på massor; om den lilla kostnaden innan själva kontrollen i Costa Rica, om den lilla bron man skulle gå över för att byta land och om kontrollen i Panama och vad man behövde där. Kändes superlugnt! Allt gick bra, vi tog oss hela vägen över bron och fram till Panamakontrollen och lämnade glatt över våra bussbiljetter hem när han frågade om returntickets. Till vår stora förvåning skakade mannen på andra sidan glaset på huvudet och skickade tillbaka biljetterna genom luckan.

No. Returnticket. To your homecountry.

Ett ögonblick av smärre panik uppstod. Vi berättade att vi skulle volontärarbeta i Costa Rica, visade bussbiljetterna igen, förklarade vår resa.

No. The law says: to enter Panama you need to show a ticket back to your home country. Go buy a ticket and come back. If not, you can’t enter.

Jaha? Vad är det för en heltwistad regel? Tänk om man inte bor i sitt hemland då? Vad gör vi nu? Vi har ju inga biljetter. Och inte något internet för att köpa biljetter. Men, som änglar från ovan kom två amerikanare som vi delat shuttle med till undsättning. Dom hade internet kvar på sina Costaricanska telefoner och på det sättet lyckades vi lösa allt och kunde efter många om och men gå tillbaka till kontrollen, visa upp biljetter och hinna med vår shuttle från Panamasidan. Puh!

En timme senare var vi framme i Almirante där färdmedlen övergick från att köra på vägar till att åka på vatten. Vår första vattentaxi tog oss till Isla Colón, huvudön i Bocas del Toro. En båttaxi (och ett ösregn) senare gick vi iland på bryggan vid hostel El Jaguar på ön Bastimentos.

Eftermiddagen spenderade vi sedan på hostelets uteplats där det finns bord, solstolar och hängmattor. Tillsammans med Sam från England och Lisa och Nic från Kanada hängde vi i hängmattorna och drack öl. Vädret växlade från att vara strålande sol till att fullkomligt ösa ner regn. När klockan var strax efter 17 stannade en båt till vid bryggan och en solbränd och dyngsur vår vän Lisa från Uppsala klev in upp på bryggan. Vi ska nu resa tillsammans till den 18e januari. Så knäppt att få ses såhär långt hemifrån och göra en sån här resa ihop! Lisa anslöt oss och tillsammans med henne gick vi sedan till restaurangen Sea Monkey här på ön och åt middag.

Dagen efter åt vi frukost på bryggan och hade den galna turen att få se delfiner inne i viken medans vi drack vårt morgonkaffe. Inte ett dåligt sätt att starta dagen på!

Efter det tog vi alla en båt runt till andra sidan ön där vi mötte upp Lisas kompis Chelsea som hon träffat på sitt tidigare hostel. Vi hängde på fina stränder, badade i galna vågor, klättrade i träd, stod på händer i sanden och fick se alligatorer i den lilla sötvattensjön/träsket som fanns på ön.

Igår vinkade vi hejdå till våra nya kompisar från Kanada och England och sen åkte Lisa och Chelsea på en utflykt för att köra en zipline medans vi två tog en tur till en fladdermusgrotta. Och jäklar vilken sjuk upplevelse det var. Bland det häftigaste (och läskigaste) vi gjort här hittills!

Vi fick ta en båt över vattnet bort till en annan del av ön, båtturerna här är magiska så bara det var en lyx. När vi lämnade öppet vatten åkte vi in i en väldigt trång liten passage med träd på båda sidorna och körde sakta, sakta fram igenom den lilla gången i ungefär 20 minuter. Supermysigt! Tillslut la vi till vid en brygga, mötte upp vår guide (en 16-årig kille från Panama) och började vår vandring igenom lera och djungel fram till en grotta.

Vid grottan fick vi ta av oss till badkläder, lägga ifrån oss alla våra saker och sätta på oss våra pannlampor. Sedan klev vi ner i vattnet och in i mörkret. Vi gick i vatten som ibland var upp till knäna och ibland upp till bröstet, genom kolsvarta bergsgångar. På väggarna var det fullt av spindelskorpioner (ja, ni läste rätt – det värsta av två världar) och i taket av grottan hängde det fullt av ludna, gråa fladdermöss. Vi fick instruktioner om att hålla munnarna stängda när vi tittade uppåt ifall fladdermössen bajsade. Usch, varje gång någon ger en såna instruktioner tänker jag på att det måste kommits fram till efter att det hänt. Någon stackare fick alltså någon gång fladdermusbajs i munnen när den gjorde det här. Vilken fruktansvärt äcklig tanke!

Hur som helst. Längst in i grottan kom vi fram till typ en källa, det var ett område ungefär lika stort som en jacuzzi men med iskallt och jättedjupt vatten som man kunde bada i. På andra sidan från där vi var kunde man klättra upp ungefär en meter upp på en liten klippa och hoppa ner i poolen, i beckmörkret. Det var självklart helt superpirrigt och hur roligt som helst!

På vägen tillbaka såg vi massor med illoranga små grodor som var jättesöta. Vi fick också se ananasplantor! Visste ni att ananas växer från plantor i marken men att ananasen liksom står upp mitt i den? Ser sjukt knäppt ut. Googla så får ni se!

Väl hemma på vårt hostel åt vi upp resterna av gårdagens curry, körde duolingo och hängde i hängmattorna. Sen var det dags att checka ut. Lisa och vi tog tillsammans en båttaxi till Isla Colón där vi spenderar våra sista nätter i Bocas del Toro.

Bussresor, San José och Puerto Viejo

I måndags åt vi hejdåmiddag med familjen och tisdags morse (03.30) satte vi oss på bussen mot San José. Vi var framme där vid strax efter tio och behövde då både hitta vår nästa busstation Mepe (alla bussbolag har olika stationer i San Jose) samt ta oss till busstationen för Tica bus för att kunna köpa biljetter hem från Panama City i januari, vi hade nämligen läst att man inte kommer in i Panama utan utresebiljett därifrån. Så, vi hittade en taxi och åkte runt i staden med en väldigt(!) kristen taxichaufför som förmodligen tog extra betalt av oss när han insåg att vi inte tror på Gud. Vi hittade Tica bus och köpte dyra bussbiljetter, lite surt för plånboken men väldigt skönt att h gjort så att vi skulle slippa få det struligt vid gränsen sen dagen därpå. Kvart i tolv var vi tillbaka vid Mepe busstation och vår buss mot Puerto Viejo (karibiska sidan av Costa Rica) gick vid 12.

Massvis med P3-dokumentärer senare var klockan 17.30 och vi stannade i Puerto Viejo. Vi lyckades till fots (och med hjälp av en kvinna på cykel) hitta till vårt hostel Kinkaju. Vi hade för natten bokat ett eget rum och vilket rum det var!

Längst upp i huset fanns som ett litet tornrum, med glasrutor överallt och som man kom upp i genom en lucka i golvet. Sängen var superskön och det skulle komma att regna hela natten vilket gjorde det ofantligt mysigt att sova där och höra dropparna mot rutorna.

Innan vi gick och la oss gick vi ut i staden, och till en restaurang som hette Mopri, helt på rekommendation av ägaren från vårt hostel. Hon gav oss till och med rekommendation på precis vad vi skulle äta så vi körde på det. Vi fick tack vare det njuta av skaldjur i en karibisk sås av rom och kokos, vilket var helt fantastiskt!

Mar vista

Tillbaka i Potrero flyttade vi nu in i ett jättestort hus som ägs av några kompisar till Sigrids föräldrar. Huset låg uppe på något som heter Mar Vista och alltså betyder havsutsikt, så ni förstår säkert att det innebar fantastisk utsikt och sjuka solnedgångar. Vi två fick bo i poolhuset vilket var större och finare än allt vi bott i på egen hand tidigare. En vecka av vara slappande och lyx!

Häftigaste (och läskigaste) denna vecka var djuren, både gräshoppor stora som fåglar, spindelliknande platta insekter, gröna spindlar, grodor och skorpioner.

Väl i Potrero fick vi också möjlighet att både kika omkring efter boende inför våra månader där i vår och även träffa koordinatorn på Abriendo Mentes och veta mer om vårt jobb, vilket kändes jätteskönt. En kul grej är att de sakerna gör vi numera helt på spanska vilket känns otroligt om man tänker på att vi inte ens varit här i två månader än!

Vattenfall och Nosara

När vi åkte hem från Monteverde stannade vi en natt på ett Bed and Breakfast i staden Nosara. På vägen dit så gjorde vi ett stopp vid ett vattenfall, där vi åt lite snacks, lekte och badade. Sjukt härligt och häftigt!

I Nosara mös vi omkring på kvällen, åt middag på en amerikansk/costaricansk restaurang och la oss sedan tidigt. Morgonen därpå ringde alarmet vid 04.00 och vi hoppade in i bilen och for sedan ner mot stranden Playa Ostional där vi hoppades på att få se sköldpaddor.

Och om vi fick se sköldpaddor! Massvis med nyfödda små sköldisar som kämpade sig ner från stranden till havet. Det var så fantastiskt mysigt och otroligt att få se!

Monteverde och Barnens regnskog

Halloj!

Ojoj, vad struligt det har varit med bloggen nu på senaste tiden. Jag råkade ändra en tokig sak i kodningen som skapade error på hela sidan och det har tagit jättelång tid att återställa men nu så!

Tyvärr resulterade det i att ett väldigt långt inlägg vi skrev om den första delen i Monteverde totalförsvann tillsammans med alla de bilderna som laddats upp så nu måste vi börja om från början.

Så, för att göra det lättare att läsa delar vi nu upp ett den här jättesammanfattningen i flera inlägg. Vi börjar alltså med våra regnskogsäventyr i Monte Verde:

Resan från Potrero till Monteverde tog oss lite över fyra timmar i bil. Till den här resan hade pappa och Jo hyrt en stor statsjeep för att vi skulle kunna ta oss runt på alla vägar kring regnskogen. Vi började vår vistelse i Monteverde med att hänga runt i staden, träffa en man som heter Bob och har jobbat jättelänge med Barnens regnskog i Costa Rica. Han tog oss på en personlig hajk genom en del av regnskogen och berättade massor. Just Barnens regnskog har en stark koppling till Sverige och till min pappa och gudmor, så för mig var det väldigt häftigt att se. Mer om det projektet kan man läsa här: http://www.barnensregnskog.se/historik/

På kvällen åkte jag, Erik och Astrid iväg på en kvällsvandring där vi fick se både sengångare, vandrande pinnar, grodor, ormar och tarantellor(!). Superhäftigt!

Dagen efter var det dags för vår stora hajk. Jag, Erik och papp vandrade då rakt ut i regnskogen och spenderade sedan två nätter där på en fältstation mitt ute i ingenstans. Där fick vi tre mål av dagen av familjen som bodde på och ägde fältstationen. Det var ett trähus med våningssängar som blev superkallt(!) på natten. För att hålla värmen och för att rädda Sigrid från alla spindlar och farliga djur sov vi i samma lilla 90-säng.

Under dagarna hajkade vi i regnskogen, både på egen hand, med mannen från fältstationen och även med en guide som hade med sig en stor kikare och visade oss otroligt mycket fina fåglar. Vi gjorde en kvällshajk och fick återigen se både en orm och grodor. Det var lika häftigt denna gång!