Daily Archives: 18 January, 2018

Medellin

Medellin. Alltså vilken stad! Vi hade bara tre dagar där, men dom dagarna gjorde vi verkligen det mesta utav. Vi anlände vid lunch på måndagen och tog oss då till vårt hostel the Sugar Cane, som ligger i Manila i delen El Poblado i Medellin. Återigen lyckades vi hamna på ett hostel som var helt fantastiskt! En tysk ägare, Ghunter, som gjorde allt och lite till för att vi skulle få det så bra som möjligt, fräscha rum och toaletter plus en superfin takterass där det serverades frukost varje morgon.

Efter att vi lämnat av våra grejer gick vi och åt lunch på ett wokställe precis i närheten innan vi tog tunnelbanan in till centrala Medellin, där vi kikade omkring lite och lärde känna stället lite. Vid 18-tiden, innan det blev mörkt (då man inte ska vara i centrum), tog vi tunnelbanan tillbaka till vårt hostel där vi spenderade kvällen med att dricka öl på takterassen tillsammans med de andra personerna som bodde med oss där.

Dagen efter startade vi tidigt med bananpannkaksfrukost. Vid nio mötte vi upp en stor grupp med andra turister plus en guide vid El Poblados tunnelbanestation. Vi hade bokat in oss på något som hette Free Walking Tour, en gratis guidad rundtur som under fyra timmar tog oss runt i Medellin och gav oss en djup inblick i Medellins historia vilket var väldigt intressant!

Egentligen vill vi skriva ner allt här för att kunna dela med oss om allt vi fick veta men det kommer inte att gå. En del handlade om Pablo Escobar och det vi fick veta om honom, som där knappt nämns vid namn, gjorde att man nästan kände sig skyldig för att någongång ha tittat på Narcos. Vi fick också veta väldigt mycket om den drogkartell som idag finns kvar, även om den har minskat påtagligt.

Exempelvis blev den högsta ledaren i Medellins drogkartell ihjälskjuten av polisen för ungefär en månad sedan och sedan dess har över 70 mord skett, då resten i kartellen tävlat om vem som ska bli nästa ledare. Vi gick också till en kyrka som ligger på Simon Bolivar Plaza och vi hade ju fått veta innan att det fanns flera ställen i staden där man inte skulle vara när det blev mörkt, men här, bakom kyrkan – dit skulle man aldrig gå.

Överlag var hela turen väldigt givande och intressant, och som vi var väldigt glada åt och nöjda med trots att vi nog aldrig tidigare känt oss som större turister i någon annan stad tidigare.

När vi var tillbaka vid vårt hostel efter vår tur mötte vi upp Sandy, som dagen innan anlänt till Medellin. Hon ska studera spanska vid universitetet där den här terminen så hon kommer att vara kvar där länge. Tillsammans med Sandy gick vi till en vietnamesisk restaurang där vi satt i flera timmar och bara pratade. Supermysigt!

På kvällen hade vi bokat bord på pizzarestaurangen Café Zorba tillsammans med Sandy, hennes kompisar Max och Vilma samt Mikael från vårt hostel. Även vår kompis Enzo som vi seglade med från Panama kom och överraskade och mötte upp oss. Det blev en riktigt trevlig kväll med otroligt god mat och drinkar. Vi promenerade hem tillsammans strax innan midnatt.

På onsdagen vaknar vi återigen tidigt då vi denna dag bokat en tur ut till ett litet område utanför Medellin som heter Guatape. Vi blev upphämtade från vårt hostel med en shuttle av två män som heter Rafael och David, världens mysigaste killar. Tillsammans med dom och Jack från Storbritannien, Omer från Pakistan, Sofia från Argentina samt Austen, Chris och Sam från USA började vi vår resa mot Guatape.

Efter ungefär 30 minuters resande kom första överraskningen; bilen stannade och in i framsätet hoppade en kille som satte sig bak-och fram och började spela och sjunga för oss. Och han var sådär duktig att man tappade hakan. När han spelat tre sånger tackade han för sig, bilen stannade och han hoppade ut igen och vi åkte förbluffat vidare.

Nästa stopp var hemma hos Rafael där en frukostbuffé utan dess like stod uppdukad för oss. Vi fick träffa hans fru, äta gott, dricka te med ananas och lära känna varandra bättre innan vi fortsatte vår resa vidare. På väg till nästa destination fick vi hoppa upp på taket och se på utsikten över de vackra kullarna och dalarna med otroligt vackra sjöar emellan.

Plats nummer tre var en bro över en liten sjö, där vi fick hoppa ner i vattnet och bada. Det var friskt och skönt och jätteroligt! Vi avslutade med att med en varsin öl i handen njuta av den fantastiska utsikten medan vi torkade.

Destination nummer fyra var toppen av Guatape, där den berömda stora stenen ligger som man kan klättra upp på (659 steg rakt upp) och få en helt galen utsikt och det vackra landskap som finns runtomkring. Svårt att förstå precis hur vackert det faktiskt var och våra bilder gjorde det inte alls rättvisa. Hur fint som helst! Efter att ha varit uppe och kikat på utsikten kom vi ner igen till en uppdukad filt med alla de godaste maträtterna man kan tänka sig, och detta hade alltså Rafael och David tagit fram och lagat under den timme som vi var uppe och vandrade. Vi åt och åt och åt tills vi var alldeles slut och fick då vila en stund i bilen på väg mot vår sista plats för dagen.

Vi avslutade resan med att stanna till i Guatapes stad. Supergullig och fin med vackra färger och skulpturer och konst. Det regnade väldigt mycket när vi var där så vi vandrade bara omkring en kort stund innan vi stannade på ett berömt café och drack extremt gott colombianskt kaffe!

Klockan var 19.30 när vi var hemma på hostelet igen, dödströtta men supernöjda efter en lång händelserik dag. Väl där tog vi oss en snabb siesta, en dusch och svidade sedan om till kvällsutstyrsel. Vid 21.30 mötte vi sedan upp Sandy och hennes vän Matilda, Enzo och våra nyfunna vänner USA på en bar som hette 37 park. Vi satt där tills klockan blev 00.30 och rörde oss efter det vidare till en klubb där vi dansade oss svettiga fram till 03-stråket. Här sa vi några ledsna hejdå och åkte sedan hem till the Sugar Cane igen.

Dagen efter vaknade Lisa och Erik tidigt och tokiga som dom är tog dom sig ut på ännu en free walking tur borta i ett distrikt som heter Comuna 13, ett distrikt som tidigare varit ett av de farligaste i staden men som nu genomgått en gigantisk förändring. Sigrid var trött och ville hellre stanna kvar på rummet, äta frukost i lugn och ro, läsa lite i sin bok och packa i ordning (alla är vi olika hehe). När Lisa och Erik var tillbaka var det dags att hoppla in i taxin som tog oss mot flygplatsen och sen var det, med en tår i ögat, hejdå och på återseende Medellin.