Så var det fredag igen. Vi har precis ätit lunch efter att ha varit på gymmet i en timme och sedan handlat inför helgen. Det är nästan för varmt för att vara ute. Värmen stiger nu, i samband med att vinden avtar. Folk säger att under påskveckan är det som värst, då står vinden stilla och det är upp emot 40 grader. Hej och hå. Tack och lov att det är nära till havet.
Dagarna rullar på som vanligt. Vårt arbetsschema har ändrats igen (sådär som det kan göra i början på terminer hehe) och vi har nu förutom idrott i Potrero även tre timmar idrott i Brasilito. I Brasilito går det ännu fler elever och det är ett ännu fattigare område än Potrero, vilket också leder till att eleverna behöver mer hjälp och vissa lektioner kan vara svåra att genomföra. Så idrotten där kommer verkligen att bli en utmaning. Det känns dock roligt, för det gör att vi får fortsätta träffa eleverna därifrån, vilket vi inte hade gjort annars.
Sedan har vi nu också blivit placerade att främst arbeta med årskurs tre i Potrero. En stor och väldigt livlig grupp med ett gäng elever som påminner väldigt mycket om elever som vi arbetat med tidigare. Det känns jätteroligt för båda känner redan en stor kärlek och entusiasm inför att jobba med den gruppen och det känns som att det finns stor möjlighet att hjälpa till och verkligen bidra med sådant som vi faktiskt kan bra. Så nu är det dags att börja bygga relationer!
I helgen som var åkte vi på las fiestas i Brasilito tillsammans med i princip alla från Abriendo Mentes. Stort happening med en huvudshow: tjurfäktning. Det var verkligen en festival, musik, karuseller, stånd där man kunde köpa mat och dricka. Vi åt nudlar och drack Pilsen. Själva tjurfäktningen var mest jobbig. Stackars djur och pinsamma män som machoade sig inne på själva arenan men som sedan sprang för sina liv med rädslan lysande ut i ögonen. En man som hängde på insidan av staketet blev ordentligt stångad av en av tjurarna. Kommer aldrig förstå syftet. Så, det var första och troligen sista gången vi besökte en sådan.
Efter att själva tjurfäktningen var slut var det partaj och livemusik på fältet utanför. Vi tog en taxi hem tillsammans med Tessa någonstans efter midnatt. Väldigt rolig kväll!
På lördagen gick vi upp tidigt och åt frukost, och kröp sedan tillbaka till sängs ett tag. Man blir så väldigt trött efter fest numera. Och i den här värmen. Efter lunchen tog vi vår scoot mcgoot till Las Catalinas och njöt av eftermiddagssolen och havet och solnedgången där. På kvällen kom Tessa över och vi åt glass och kollade på sista Harry Potter-filmen.
Söndagen var också lugn. Vid 14.30 gick vi till Playa Penca och mötte upp vår american family, haha. Linda och Andrea som jobbar med oss är ett par i 40-årsåldern och dom har som tradition att dra ihop söndagsvolleyboll. Då kommer deras vänner och allas barn samt några elever till oss som dom bor grannar med.
Alla (senast var vi över 20 stycken) hänger i sanden, badar och spelar volleyboll. Förutom amerikanerna och de lokala barnen är också alltid Rosmary och Sandro med. Rosmary jobbar på Bahia Esmeralda där vi bor och Sandro är hennes vän. Det är Rosarys volleybollnät vi spelar med och de båda är väldigt duktiga volleybollspelare. Som ni hör, är det en salig blandning. Hela grejen känns väldigt typiskt amerikanskt och är jättemysigt.
I söndags hade vi bestämt sen innan att vi skulle stanna även efter solnedgången och ha en bonfire på stranden. Vi kollade på stjärnor och barnen grillade marshmallows. Magisk kväll.
I måndags jobbade vi hela dagen, åkte till gymmet på kvällen och skulle sedan möta upp Tessa och Marcella i Flamingo för att introducera dom till Perfect Burgers. Till allas förfäran hade dom tyvärr sålt slut innan vi kom så vi fick tänka om. Vi promenerade istället till Coco Loco och åt tonfisktacos och hade en sjukt trevlig middag med våra härliga vänner. Dom båda är så fruktansvärt roliga och vi skrattar väldigt mycket ihop.
I onsdags hade vi Trivianight med Abriendo Mentes på restaurang Lucys i Brasilito. Vi tog en taxi dit tillsammans och både deltog i quizet och rättade svar och hade det allmänt trevligt. Förutom det vanliga AM-gänget var även Marcellas kompis Astrid från Guatemala där, det var väldigt trevligt att prata med henne om landet och vår tid där. Tänk att det snart är tre månader sedan vi åkte därifrån! Och snart bara tre månader kvar tills vi ska åka hem. Herregud. Tiden flyger. Men vilken lycka det är att få göra den här resan!
