Monthly Archives: May 2018

Here comes the rain

Ja ni. Tre dagar till hemresa. Känns helt overkligt! Dessa dagar flyger bokstavligt talat fram. Vår kompis David är här och hälsar på samtidigt som vi har massvis med jobbet, behöver göra oss av med vår moped, packa ihop inför hemresan och hjälpa till i mina föräldrars husköp. Nästan så att tiden inte riktigt räcker till, men vi gör så gott vi kan för att också hinna njuta av vår sista tid här.

Förra veckan jobbade vi som vanligt, hann med några gympass, solnedgångar, hängde med Tessa och hennes vän Jefrei upp på en utsiktsplats och njöt av utsikten över hela viken därifrån. Vi hann även fira cinco de mayo med Tessa och hennes kollegor från Educarte, det blev mycket frozen margarita, pilsen, volleyboll och en riktigt rolig dagsfest!

På fredagen anordnade vi Fun Friday för eleverna och hade sedan sport i vanlig ordning. Mitt under den pågående fotbollsmatchen så stannar en colevtivo och ut från den hoppar en smal och långhårig David Ulander med en stor ryggsäck på ryggen och ett stort leende i ansiktet.

Vår första kväll tillsammans spenderade vi med att titta på solnedgången, laga middag tillsammans och sedan gå tillbaka ner till stranden när det blivit mörkt för att bada i mareld och gud så mycket mareld det var! Vi badade i timmar och var inte hemma förrän runt midnatt då vi somnade gott i våra sängar.

Dagen efter vaknade vi tidigt och till vår stora förfäran till den första molniga dagen sedan vi flyttat hit. Av alla dagar så fick det verkligen inte vara molnigt just denna dag då vi vid 12 skulle iväg för att dyka. Vår vän Monica som jobbar för Abriendo Mentes men i Brasilito, är tillsammans med en kille som heter Nico som jobbar som dykinstruktör. Tillsammans anordnade dom en dykdag för Abriendo Mentes med dykning och snorkling till reducerat pris.

Nico hämtade oss runt 12 och tillsammans åkte vi till Flamingo där vi skulle ta båten ifrån. När vi hämtat vår utrustning såg vi till vår stora förtjusning att molnen lättade och det sprack upp. Det blev en eftermiddag full med skratt och glada miner, vi gjorde två dyk och fick se både hajar, bläckfiskar, ålar, rockor och massvis med andra fiskar. Och på hemvägen lekte delfiner i vågorna av vår båt. Det var en väldigt glad men mör grupp som tog sig i land där framåt 16-tiden.

Väl hemma åt vi lite sen lunch och tog oss sedan en varsin powernap. På kvällen vankades sedan grillning hemma hos Monica och Nico, följt av en utekväll i Tamarindo för att fira in Davids 26årsdag vid 12-slaget. Vi dansade och sjöng och skrattade och tog en taxi så att vi var hemma till strax innan 04, då alla stupade i säng efter en lång och riktigt rolig dag, kväll och natt.

I söndags sov vi ut och vaknade någonstans vid 11-tiden. Vi gick upp och åt frukost, kollade lite på Netflix och gjorde oss sedan redo för en eftermiddag med volleyboll på Penca. Vädret bjöd denna dag på både åska i fjärran och ett lätt regn över oss, vilket var glatt mottaget av alla spelande. Det drog dock förbi, lika snabbt som det kommit, regnsäsongen som försiktigt kom och knackade på dörren.

På måndagen gick Erik, David och jag till Playa Prieta och hängde där under dagen, badade i helt sinnessjuka vågor och bara njöt av solen. Det har kommit ett swell som tydligen kommer bortifrån Australien/Nya Zeeland och som gör vågorna dubbelt så stora överallt. Både Erik och David var nära på att dras med i en undervattenström så det var med stor respekt för havet vi lämnade stranden för att gå tillbaka till huset och göra oss i ordning för eftermiddagens lektioner. Vi hade vår sista idrottslektion med de små barnen och lekte bara lekar som dom önskade, kommer vara jättesvårt att säga hejdå till dom på söndag som blir vår sista dag i Potrero.

Efter jobbet på måndagen blev vi upphämtade av Linda som skjutsade oss hem till ett par vi brukar spela volleyboll med. Där väntades pokernight, som vi inte varit med på tidigare. Det blev snacks och öl och poker, och det var så himla trevligt. Tyvärr vann ingen av oss från Svea rike, men vi hade kul ändå!

På tisdagen spelade vi volleyboll med ett stort gäng av pokerspelarna mellan 10 och 13, gick sen hem och åt lunch varpå jag kilade till jobbet. Erik fick vara ledig och hänga med David hela dagen. De valde den mest självklara aktiviteten för dom båda och gick till Playa Prieta och badade i vågorna.

Kvällen spenderade vi först med solnedgång på Penca, gemensam middag och sen spel hemma i Casa verde med Marcela, Tessa och vår vän Maggie från Brasilito.

På onsdagen gick promenerade jag till Bahia del Sol för ett yoga pass, tog sedan en promenad runt Potrero för att fotografera för mina föräldrars uthyrning av deras nyköpta hus och var hemma igen runt 11. Erik och David gick då ner till stranden medan jag åt en snabb lunch och blev sedan upphämtad av vår vän Clint som ska ta över vår moped. Tillsammans åkte jag och han till en advokat i Brasilito för att skriva över mopeden på honom. 30 minuter senare var det klart och vi av med scootern. Check på en av sakerna på att-göra-listan och i och med det kom första smällen; vi åker faktiskt hem nästa vecka. På riktigt.

Vid 14 väntade lektion i Brasilito, våra sista där med dom. Vi lekte lekar och kramade alla hejdå. Efter lektionen hade våra stora elever från Brasilito fotbollsmatch mot La Paz (skolan som mina syskon gick på när mina föräldrar bodde här) så vi bestämde oss för att gå dit och titta, vilket blev en succé bland eleverna som tyckte att det var jätteroligt att vi var där. Efter halva matchen öppnade sig himlen och vi blev genomblöta av allt vatten som hällde ner. Vi lyckades ta oss tillbaka till Potrero och sprang hem för att snabbt byta om innan vi skulle ta oss vidare på nästa aktivitet. På schemat stod öppet hus för våra elever och deras föräldrar, eleverna skulle visa upp vad dom gjort denna termin samt ha lite olika uppträdanden. Alla var uppklädda och fina och så himla duktiga!

Mitt i allt blev Erik och jag uppropade av Karen med mikrofonen, vi blev avtackade av organisationen, barnen och föräldrarna och fick en varsin tavla som eleverna målat i måndags. Efter det var det massa föräldrar som bad om att få ta foton tillsammans med deras barn. Där kom alltså smäll nummer två och denna gång kunde vi knappt hålla tårarna tillbaka. Vi åker hem på måndag. Hur ska vi klara av att säga hejdå till alla de här fantastiska barnen som letat sig in i våra hjärtan?

Igår började vi dagen med att åka till Tamarindo med Linda och Andrea, där väntades lite strosande i staden innan vi begav oss ut i havet. Jag och Linda tog en varsin surflektion och Erik och David hyrde surfingbrädor och begav sig sedan ut i vattnet på egen hand. Jag och Linda lärde oss massvis. Jag som enbart surfat en gång förr och knappt kommit upp längre än till knästående var hur nöjd som helst efter att ha fångat ett flertal vågor och stått upp, med lite mer kunskap om vilket teknik jag ska använda för att ta mig upp. Supernöjd.

David och Erik hade också fångat flera vågor, men som jag skrev tidigare så har ett swell(=svall?) dragit in och alltså gör vågorna gigantiska. Så efter några riktigt bra vågor som Erik surfat igenom skulle han ta sig an ännu en stor men lyckades hamna mitt där vågen slog ner och blev fullkomligt knockad. Efter det fick han ont i huvudet och blev tvungen att avbryta. När klockan blev runt 12 åkte vi hem till Potrero igen och gjorde oss i ordning för avslutningsintervju med vår site director Karen följt av jobb med årskurs tre. Kvällen spenderade vi hemma med lilla familjen i Casa verde medan regnet öste ner utanför. Luften var kylig av allt regn och vi blev till och med tvungna att sätta på oss långärmade tröjor en bit in på kvällen. Mysigt! Regnperioden som så försiktigt började i söndags är verkligen här nu.

Idag åkte jag tidigt med Andrea till Brasilito för att hämta ut ett paket med dokument inför den sista delen av mina föräldrars husköp här. Men det hade inte kommit. Så nu sitter jag på ett café i Flamingo och väntar på vidare instruktioner. Om jag inte fått dokumenten inom en timme kommer jag inte kunna gå till banken innan jag måste tillbaka till Potrero för ytterligare ett avslutningsmöte, idag med vår head director och sedan våra sista avslutande lektioner med eleverna. Usch, vad sorgligt.

Helgen består av en sväng till Tamarindo imorgon och sedan så mycket tid som möjligt med Tessa och Marcela. På söndag är det vår sista volleybolleftermiddag och sedan Noche Cultural med Abriendo Mentes på kvällen då vi också ska få möjlighet att på riktigt krama om alla och säga hejdå. Och på måndag skjutsar Linda oss till Liberia tidigt på morgonen och sen åker vi hem. Herregud. Tre dagar kvar.

Liberia, Rio Celeste och Clean Potrero

1 Reply

Tiden fortsätter flyga förbi. Senast jag skrev var fredagen förra veckan och nu har en hel vecka till passerat. Och nu är det 17 dagar kvar tills vi sätter oss på ett plan mot New York för att sedan byta till ett mot Stockholm. Sjukt är det. Tiden och livet och allt som händer och passerar.

Men för att skippa alla dom djupa tankarna så återgår vi till det som faktiskt händer här och nu. Så. I lördags spenderade vi lite tid på Penca och hade lite hemmafrisörsalong innan vi gjorde oss i ordning, packade ihop och gick ut för att leta upp en colectivo, som skulle ta oss till Flamingo och 15.30-bussen mot Liberia.

Vi stod på det vanliga plocka-upp-stället, med tummarna utsträckta, i gassande sol i 40 minuter, medvetna om att om inte vi blir upplockade snart kommer vi missa bussen och då behöver vi ta oss till Huacas och vem vet hur länge vi kommer behöva vänta där. Svetten rann och tålamoden krympte. Tillslut var Erik så varm att han tog av sig sin genomblöta skjorta och hängde upp i trädet bredvid oss och bytte till linne. Tessa, som redan innan kommenterat valet av reseklädsel, gav honom en leende I-told-you-so-blick, medan hon själv torkade pannan med nedredelen av sitt linne.

15.27 stannade en bil som sa sig vara en taxi framför oss. Vi beslöt oss då för att för varsin 1000lapp colones åka hela vägen till Huacas i hopp om att kanske hinna ikapp och köra om bussen längst vägen. Vi hoppade in i bilen, njöt av A-C och begav oss mot Huacas. Halvvägs dit mötte vi en buss som det stod Liberia på. Det betydde att bussen alltså var säkert en halvtimme sen, den hade inte ens hade tagit sig till Flamingo för att vända än och det skulle dröja länge innan den var i Huacas.

Menmen, vi blev avsläppta i Huacas, köpte oss varsin kall dricka och satte oss och väntade. 30 minuter senare kom bussen och vi hoppade glatt ombord, tillslut på väg om än lite sena. Alla försvann in i musikens/böckernas värld och planerade på att vara där de kommande två timmarnas bussresa. Efter en timme knackade Erik mig på axeln, lät mig pausa Storytel och tittade sedan på mig med stora ögon. Tog jag ner min skjorta från trädet?

Svaret på den frågan var alltså nej, och vår kära vän Marcela som var kvar hemma fick jogga över dit och mycket riktigt finna en, nu torkad, vinröd kortärmad skjorta hänga i ett träd likt en julgransdekoration. Det gav oss många skratt.

Framme i Liberia mötte vi upp Eli och vi fyra gick till en mexikansk restaurang och åt quesadillas. Eftet det köpte vi öl och tog en colectivo till deras hem, strax utanför Liberias centrum. Eli jobbar på en skola i Liberia och bor tillsammans med andra lärare därifrån. Skolan hyr flera hus däromkring, så dom bor alla nära varandra, inne på en och samma gård (svårt att förklara).

Det huset Eli och hans två vänner bor i är liksom som ett stort hus men utan rum i. Istället finns där tre små bås uppsatta som rum, där väggarna bara går en bit upp och man alltså kan prata över dom. Som en offentlig toalett liksom. Väldigt underligt byggt. Det är jättehögt i tak och man ser takplattorna inifrån, fastän att det lätt hade kunnat vara två våningar i huset. Allt detta gör också att det är otroligt varmt och de har ingen A-C, bara en varsin golvfläkt.

Där slog vi oss iallafall ner på golvet, spelade spel och drack öl och hade det allmänt trevligt tills det var dags att bege oss vidare. Vi åkte till två olika barer. På den första drack vi grön öl som kommer i literglas och lyssnade på livemusik, vilket var supertrevligt! På den andra, en väldigt typisk costaricansk bar, blev vi fullkomligt uttittade när vi satt där med vårt blonda hår och drack våra chiliguarros. Men det var roligt det också!

Vi var hemma någonstans efter midnatt. Erik och jag monterade upp någon typ av sovplats i det som är vardagsrummet i deras hus, med soffkuddar och två uppblåsbara madrasser som Andrea och Linda lånat oss. Där sov vi tills dess att den sinnessjuka värmen väckte oss. Dyngsura och uttorkade vaknade vi, tog en dusch och gick sedan för att handla vatten men möttes av den förfärliga nyheten att den enda närliggande affären hade slut på det (vem har slut på vatten?). Istället återvände vi med iste och cola.

Under förmiddagen hängde vi på deras framsida, där vinden nådde in ibland och man faktiskt kunde andas, och när klockan slog tolv åkte vi in till centrum, tog en sväng förbi McDonalds och mötte sedan upp hela familjen Andrea-Linda. Vi vinkade hejdå till Eli och hoppade sedan in i de två bilarna för att bege oss två timmar in i landet, mot Upala och Rio Celeste.

Och vilken glädje det var att kliva ut ur bilen, två timmar senare och mötas av, fortfarande fuktig men, kylig luft! Vi gjorde oss hemmastadda i våra rum och gick sedan direkt ner till floden, som rinner igenom B&B-området. Där slängde vi oss i vattnet och den där ihållande jobbiga känslan av att ha druckit några för många öl igår, sovit i gassande värme och inte druckit alls tillräckligt med vatten idag var som bortblåst! Det var så himla skönt och vattnet var så himla fint. Jag försökte googla runt lite för att hitta en bra förklaring kring varför vattnet ser ut som det gör och hittade den här på www.somethinginherramblings.com:

“Rio Celeste means light blue river. Legend has it that after God was done painting the sky he washed his brushes in the river and it now bears this color.

A team of researchers from the Universidad de Costa Rica and the Universidad Nacional came to a different conclusion. Rio Celeste is formed by the converging of two clear water rivers, Quebrada Agria (Sour Creek) and Rio Buena Vista (Good View River). The point at which these rivers mix is called el Teñidero.

The researchers found that the blue color is not a chemical phenomenon, but an optical one. The blue color is seen by the human eye in the waters of the river. Once the water is removed from the river bed it becomes clear. A type of mineral composed of aluminum, silicon and oxygen, while suspended in the water, reflects light from the sun, making the water look blue. The combination of the traces of this mineral in both rivers is what causes the color from el Teñidero onwards.”

När vi var färdigbadade satt vi kvar en stund vid vattnet och pratade. Kvällen spenderade vi med att äta middag uppe i the main house tillsammans med de andra gästerna varpå vi gick ner till mitt, Eriks och Tessas rum och spelade kort. Vi spelade spelet Slapper, vilket är i princip det enda kortspel vi spelar tillsammans och Linda och Andreas döttrar tyckte att det var så roligt.

Dagen efter vaknade vi tidigt, kalla efter en kylig natt och som vi njöt av det! Att ligga kvar lite extra under filten och inte känna en enda svettdroppe på kroppen. De konstiga små sakerna man lär sig att uppskatta, va? Vi gick upp till the main house och blev serverade frukost, pinto gallo (ris och bönor) och ägg och toast. Efter frukosten packade vi in våra grejer i bilen och körde några kilometer bort till själva nationalparkens början.

Vi ställde oss i kön, köpte ponchos och tog på oss regnjackor och begav oss sedan iväg. Det hade börjat regna vilket gjorde att man ville ta sig till floden så snabbt som möjligt, då regnet för ner lera och smuts i vattnet och då tar bort en del av det starka blå-turkosa. Framför oss låg en timmes lång, lerig och hal hajk som ledde oss fram till floden, varma källor som bubblade upp i vattnet (och luktade pyton!) samt stället där de två vattendragen möter varandra och man tydligt ser hur det övergår från det mörka bruna till klart turkost. Väldigt häftigt!

På vägen tillbaka kunde man svänga av och hajka vidare ner mot ett vattenfall, vilket vi såklart gjorde och möttes av något helt otroligt vackert. Se bilderna nedan.

Efter ca tre timmar ute i nationalparken var vi tillbaka vid bilarna, sköljde av skor och kroppar, bytte kläder och gjorde oss därefter redo för att fara tillbaka mot Liberia där vi åt mexikansk (igen!) lunch och hämta Eli. Vi bilade sedan hemåt till Potrero och var på plats strax innan fyra så vi hann med att hjälpa till på eftermiddagslektionerna som vi egentligen fått ledigt från.

På kvällen åkte vi till gymmet och avslutade sedan i Flamingo med Perfect Burgers för sista gången. Som så mycket annat här omkring, främst restauranger och liknande, drar dom sig tillbaka under lågsäsongen. Det var lika gott som alltid och vi tackade dom hjärtligt för våra fina måndagstradition.

I tisdags var vi lediga då det var en holiday här. El día del trabajador. Arbetarens dag. Man firade det med att ha en dag ledigt. Så vi käkade frukost med Tessa och Eli, tvättade, hängde på Penca, kollade på Champions league och bara mös omkring.

Onsdagen gick i vanlig anda. Yoga för mig på morgonen varpå Erik kom och mötte upp mig på Bahia del Sol, vi kikade på första halvleken av Roma-Liverpool och for sedan mot Brasilito för våra idrottslektioner där. Bara två sådana kvar nu. Usch, vi kommer sakna alla fina barn! <3

Igår vaknade vi upp tidigt och kollade på en snap från Tessa som åkt ännu tidigare till jobbet. Hon hade hittat en till skorpion i ett av våra badrum. Uäh! Tillsammans med Marcela åt vi frukost och hoppade sedan i våra Abriendo Mentes tröjor.

07.30 mötte vi upp Linda och ett flertal andra från Potrero, bland annat Ivette och Sandro som vi spelar volleyboll med på söndagar. Det var Clean Potrero som stod på schemat, då vi tillsammans skulle gå omkring och plocka upp skräp på vägar och diken inför regnsäsongen då allt annars hittar sin väg ner till havet. Tre dödssvettiga timmar senare hade vi säkert 20 svarta sopsäckar fyllda och belönades med isglass, vattenmelon och kall dryck.

Hemma igen tog vi oss en nap, åt sedan lunch och sedan gick Erik och jag ner ett varv till Penca och svalkade oss i havet. På eftermiddagen följde två krävande lektioner med årskurs tre, igår var det matematik som gällde och om ni bara kunde förstå hur otroligt svårt det är att lära ut matte på spanska. Ännu ett helt nytt kapitel i vårt spanskaförråd. Haha. Med den starten på dagen, den intensiva elevgruppen samt det svåra i språket var vi riktigt trötta när klockan slog 17.30 och det var slut för dagen. Vi promenerade till Penca, njöt av solnedgången och andades ut.

Hemma lagade vi sedan middag och kollade på the Danish girl, men somnade tidigt vilket vi fick ångra sedan. Det är nämligen så att om vi är inne i vårt rum säg sådär innan 22 så är det fortfarande böljande varmt efter att eftermiddagssolen legat på den sidan av huset och värmt upp. Igår började vi kolla på film vid 20, Erik somnade runt 21 och jag någon timme efter. Trots att vi, efter att vi borstat tänderna, tagit en varsin dusch, var jag uppe en och Erik två gånger under natten efter att ha vaknat av värme panik och kravlat in i duschen och letat febrilt efter vattenflaskan för att dricka. Haha. Det är verkligen så himla varmt.

Erik gick upp tidigt imorse, lämnade huset runt 05.15 för att möta upp Sandro på Playa Potrero där det vankades fiske. Tre timmar senare var han tillbaka med dyngsura kläder, ett stort grin i ansiktet och en fisk i högsta hugg. Vi åt frukost tillsammans, åkte sedan till gymmet och har nu precis ätit lunch. Om en liten stund ska vi ner till aulan för Viernes divertido (fun Friday) och idrott. Men först ett dopp i havet! Vi hörs!

Tyvärr inte lika rakt som önskat. Men A for effort.