Mitt i allt det här har livet fortsatt att gå. Och det är väl egentligen det konstigaste av allt. Att dagarna inte stannar upp utan bara går framåt och livet fortsätter som vanligt, fastän att allt är förändrat.

Jag spenderade hela förra veckan med min familj i Småland. Sju dagar hos mormor och morfar med mina älskade småsyskon och bara en himla massa mys. I måndags satte jag mig sedan på ett tåg mot Lisa och Göteborg. Spenderade tre fina dagar där med henne och Anna. Vi njöt av staden, åt långa middagar på uteserveringar och drack rosévin i eftermiddagssolen. I måndags tog vi oss till måndagsklubben på bakgården på Magnus och Magnus och i tisdags dansade vi hela natten på Port Du Soleil.

Och så igår då. Tanken var ju att jag skulle ut till Orust, men ett samtal till min älskade vän Sandy och planerna var ändrade. Efter att jag och Lisa ätit oxfilépasta i solen på Kungsportsplatsen traskade vi mot Göteborgs Central och jag hoppade på tåget mot Kil. I Kil fick jag vänta en timme och satt i solen och läste min nya roman, Polis av Jo Nesbö. Jag har läst alla hans tidigare böcker och älskar dom av hela mitt hjärta.

Från Kil bar det sedan av vidare mot Oslo, och det var med ett stort leende på läpparna som jag möttes upp av Sandy och Zoe inne på Oslo tågstation tre timmar senare. Vi blev medtagna till Sandys kollektiv och presenterade för alla som bor här, sjukt trevligt folk och stämning. Kvällen spenderade vi på deras utegård där vi drack rosé och pratade om allt som vi missat i varandras liv. Helt sjukt att sitta och prata som om det vore igår man sist sågs men det egentligen är ett helt år sedan.

Bjuder på en bild på den finaste flickan i mitt liv