En era av vår tid här i Costa Rica har kommit till sitt slut. Vi har flyttat ut från vår lägenhet på Bahia Esmeralda.

Det var en fantastisk start på vår resa att få bo i den lilla lägenheten fullt utrustad med allt man kan tänkas behöva och lite till (A-C inkluderad i hyran, det får man leta länge efter här för att hitta igen).

Vi kommer att minnas alla våra havregrynsgrötsfrukostar på vår uteplats med färskpressad apelsin juice och nybryggd kaffe från receptionen, medan vi tittat på någon serie till bakgrundsljudet av howlermonkeysarna.

Alla otaliga dopp i poolen när hettan blivit outhärdlig, dock inte på torsdagar då poolmannen inte jobbade och det flöt omkring gräshoppor och äckliga insekter i den. Samma poolman som vi aldrig lärde oss namnet på som målade om fasaden och husen och hittade stora mördariguanor i mangoträden och skrattande tog in på området för att visa oss.

Alltid kommer vi komma ihåg känslan ax att komma hem efter jobbet och mötas av receptionisten Luis glada tillrop Hola Sigrid och Hola Hola till Erik som han aldrig visste namnet på. Eller på mornarna när vi lämnade huset alltid sa Good morning till den gamle mannen med vitt hår och skägg som alltid satt där (skrev han kanske en bok – det kommer vi aldrig få veta) och som det kändes som att vi borde pratat mer med men vi kom aldrig dit. Rosemary som jobbade morgonskiften i receptionen som kom förbi oss på uteplatsen och frågade när det var tänkt att vi skulle spela volleyboll på nästkommande söndag. Och som sen alltid kom gående över Penca med sina två hopplösa hundar som alltid förstörde matcherna. Afuera! Afuera!

Sängen som var trasig på ena sidan så att den slutade neråt. Hur man var tvungen öppna toalettdörren genom att lyfta upp den lite för att inte skrapa upp golvet. Duschen som alltid fick stopp i avloppet. Stolen som Erik råkade ta sönder på en filmkväll. Lampknapparna som satt på konstigs ställen och som vi aldrig lyckades välja rätt på första försöket.

Det var en fin plats att bo på. En bra första halva på vår termin här. Nu har de två månaderna passerat, vi är över halva-tiden-linjen och det är dags att tacka Bahia Esmeralda för allt det fina. Du kommer föralltid vara vårt första hem i Potrero, du lilla vänstra hörnlägenhet i den blåa längan, men nu är det dags att låta nästa kapitel ta sin början.