Åhej. Vi lämnade alltså Medellin den 18:e januari. Tillsammans flög vi då till Panama City. Vi var framme ungefär 17 och åkte då direkt från flygplatsen till Lisas hotell. Där dumpade vi våra saker och åkte sedan till shoppingcentret Multiplaza där vi åt gyros, igen, och gick på bio, igen. Denna gång såg vi musikalen The greatest show. Runt 22 var filmen klar och då var det bara för oss att åka tillbaka till Lisas hotell, hämta våra väskor och sen kramas länge för att efter fyra veckor tillsammans tillslut skiljas åt. Lisa har några dagar i Panama City innan hon flyger tillbaka till Sverige.

Efter att vinkat av Lisa begav vi oss mot Albrook mall där stadens bussar går ifrån. Därifrån tog vi vid midnatt en buss mot San José, Costa Rica. Efter 15 timmar i bussen och två timmar i kö vid gränsen var vi tillslut framme i San José för att få veta att vi precis missat sista bussen mot Flamingo med 15 minuter.

Tack vare en superfin taxichaufför lyckades vi ta in på ett litet familjeägt hotell i närheten av busscentralen. Tidigt dagen efter begav vi oss mot bussen och denna resa tog oss ytterligare sju timmar. Vi hade lyckats ladda ner massvis av avsnitt med Breaking Bad (Sigrid ser den för första gången) så vi hade fullt upp under resan ändå.

En läskig sak som hände oss längs vägen var att vi körde rakt igenom en skogsbrand, alla fönster var öppna på bussen och helt plötsligt kändes en hetta mot fönstren (ännu varmare än den vanliga temperaturen, hur det ens är möjligt eftersom att det är 35 grader här nu!) och vi såg lågorna utanför. Det verkar vara väldigt vanligt här och det är förståeligt eftersom att det är dödstorrt nu när regnperioden är över. Det märktes på en gång när vi kom fram till Flamingo också, allt som förra gången var grönt är alldeles gulbrunt och torrt nu.

Klockan var närmare 15 när vi tillslut satt på busstationen i Flamingo med alla våra saker och tack vare en snäll lokalbo lyckades få tag på en taxi som för jättedyra kronor (välkommen till Costa Rica!) tog oss till Potrero och Bahia Esmeralda som är namnet på komplexet som vi kommer att i de kommande två månaderna. När vi kom in i vårt lilla hus drog vi en suck av lättnad för att vi är så himla glada att vi hittade det här boendet där vi tror att vi kommer att trivas väldigt bra. Vi har kontrakt här fram till påsk då vi måste ut ur landet en sväng på grund av våra visum och sen får vi se var vi hamnar när vi återvänder.

Vår första kväll här bestod av att gå till Las Brisas, en bar nere vid vattnet och äta middag vid solnedgången, varpå vi sen återvände hem och efter ett samtal till familjen Isaksson och pappa Janne som fyllde år, somnade vi som stockar väldigt tidigt. Dödströtta efter långa dagar med resande.

Dagen efter, söndag, vaknade vi upp och hade egentligen bara ett mål med dagen: hitta en läkare. Vi båda blev som sagt sjuka sista dagen i Taganga och det har alltså fortfarande inte gett med sig. Så, vi hoppade på the local bus och for till Huacas där vi blivit tipsade om att gå till the beach clinic. Där fick vi träffa en läkare och fick sedan veta att vi skulle komma tillbaka dagen efter för att lämna tester till labbet. Av vårt bajs. Det kändes ju som det absolut äckligaste man kunde tänka sig i världen, MEN, något sånt måste man väl också göra någon gång i livet och herre gud vad vi vill bli av med det här nu så vad som helst går bra!

Efter läkarbesöket tog vi oss till Super Compro i Huacas och storhandlade för att ladda upp med saker i hemmahuset. Mest bönor och ris, som förmodligen kommer vara det vi äter allra mest här. Vi försöker gå vegetariskt i största möjliga mån och är väldigt exalterade på vad vi kan lyckas ta fram i kostväg utan att lägga till kött. Det ska bli spännande att se hur väl vi lyckas!

Några timmar senare var vi hemma igen och resten av dagen spenderades hemma vid poolen, eller vilandes framför Breaking Bad i vår säng. Det blev en tidig kväll vetandes att vi skulle tillbaka till läkaren tidigt dagen efter.

Så, idag. Vi vaknade vid 06. Åt vår frukost, tog vårt test och packade sedan ner det långt ner i många påsar för att kännas vid det så lite som möjligt under bussresan till Huacas. Hos läkaren behövde vi nu bara lämna in det och var sedan färdiga att gå. Vi hade då nästan 90 minuter på oss innan nästa buss tillbaka till Potrero skulle gå, så vi passade på att vandra omkring. Efter bara en kvart hittade vi något vi verkligen letade efter, en affär som sålde mopeder. När vi tittat på priserna insåg vi att vi var på fel ställe men turligt nog kände han som jobbade en familj som sålde sin moped precis just nu.

Efter 20 minuter var han där, Ronald, och visade upp vad han sålde. Vi provade den och pratade med honom en stund innan vi bestämde oss och gick och tog ut pengar. Så, dag 3 och vi är med moppe. Sjukt nöjda med vårt köp (peppar peppar nu) återvände vi till Potrero för att gå på vårt första möte med Abriendo Mentes. Det kändes fantastiskt bra! Vi fick träffa alla andra volontärer och de som är ansvariga både för verksamheten i Potrero och Brasilito.

I övermorgon kommer vårt första uppdrag som volontärer att dra igång, vi ska alla tillsammans, anordna summercamp för eleverna (dom har lov fram till den 12e februari), detta kommer pågå i åtta dagar och för att planera ut allas uppgifter har vi stormöte imorgon. Det ska bli så himla roligt att få dra igång med det här och se vad det ger oss!

Efter möte och lunch med dom kom vi tillbaka hem och såg då att våra labbresultat kommit till oss på mejlen, vilket innebar att vi var tvungna att ta oss till läkaren igen, nu fanns han, Fernando, i Flamingo som ligger väldigt mycket närmre oss. Vi tog vår moppe dit 😀 och fick träffa honom på en gång. Ett samtal, diagnostiserade med två typer av parasiter i våra magar och två kurer av antibiotika utskrivna, var vi klara och kunde återvända hem.

Nu har vi precis ätit middag och gått igenom en powerpoint presentation som vi fick från Abriendo Mentes idag. Lägger upp lite bilder nedanför på vår första kväll och lite från vår lägenhet (observera Eriks min, det är blandad parasitmage med överhettning – 35 grader varmt här). Snart är det dags för oss att runda av den här kvällen. Ha det fint så länge så hörs vi snart igen!