Igår morse vaknade jag upp vid elva, efter att ha sovit sjukt dåligt och drömt mardrömmar hela natten. Åt en stor frukost tillsammans med Megan, Ric och Maria och vinkade sedan dom hejdå. De åkte till Monaco över dagen men jag bestämde mig för att stanna kvar i Nice. Det är så mycket åkande på oss och vi är väldigt tätt inpå varandra hela tiden så det var skönt att i min ensamhet få spendera dagen precis som jag ville.
Jag cyklade ner till stranden och la mig bland stenarna. Lyssnade på musik, tittade ut över vattnet, kände solen bränna på huden och bara njöt av att vara just där just då. I sådana stunder finner jag ro att skriva på ett sätt som jag sällan finner hemma. Ska försöka skapa mig något liknande, så att jag inte tappar skrivandet.
Efter nästan fyra timmar på stranden hopplade jag upp på cykeln igen och tog mig en lång cykeltur längs hela strandpromenaden. Sjukt vackert och fruktansvärt härligt! En svettig timme senare rullade jag upp framför cykeluthyrningen och lämnade tillbaka cykeln för denna gång. Promenerade sedan den sista biten hem där jag lagade ihop middag till mig själv. Kyckling med stekta grönsaker och sötpotatismos. Mmmm.
På kvällen, när resten av gänget hittat tillbaka från Monaco, gick vi ut i natten för att dricka lite drinkar. Vi hamnade på ett ställe som hette Côte Lounge, där vi beställde in en flaska fransk vin och ett fat med escargot (sniglar) eftersom att det är något man måste testa på när man väl är i Frankrike. Sniglarna var fyllda med vitlök- och smörsås och var hur goda som helst. Vinet var dock en besvikelse eftersom att det mest smakade som vatten med en gnutta vinsmak.
Vid etttiden tog vi oss hemåt igen och avslutade kvällen med att titta på “The fault in our stars”. Helt fantastisk! Lätt min nya favoritfilm. Grät konstant de sista fyrtio minuterna. Och efteråt fick jag en sån här otrolig tacksamhetskänsla för livet jag lever och för de människor jag har omkring mig. Jag älskar filmer med ordentliga budskap eller som ger konsekvensen uppvaknande så att man blir påmind om att aldrig ta saker för givet.