Dagen efter var vi uppe vid sju och lagade gröt. Vid 08.30 blev vi upplockade av en shuttle som vi bokat via hostelägarinnan. Shuttlebussen tog oss till gränsen mellan Costa Rica och Panama. Vi hade läst på massor; om den lilla kostnaden innan själva kontrollen i Costa Rica, om den lilla bron man skulle gå över för att byta land och om kontrollen i Panama och vad man behövde där. Kändes superlugnt! Allt gick bra, vi tog oss hela vägen över bron och fram till Panamakontrollen och lämnade glatt över våra bussbiljetter hem när han frågade om returntickets. Till vår stora förvåning skakade mannen på andra sidan glaset på huvudet och skickade tillbaka biljetterna genom luckan.

No. Returnticket. To your homecountry.

Ett ögonblick av smärre panik uppstod. Vi berättade att vi skulle volontärarbeta i Costa Rica, visade bussbiljetterna igen, förklarade vår resa.

No. The law says: to enter Panama you need to show a ticket back to your home country. Go buy a ticket and come back. If not, you can’t enter.

Jaha? Vad är det för en heltwistad regel? Tänk om man inte bor i sitt hemland då? Vad gör vi nu? Vi har ju inga biljetter. Och inte något internet för att köpa biljetter. Men, som änglar från ovan kom två amerikanare som vi delat shuttle med till undsättning. Dom hade internet kvar på sina Costaricanska telefoner och på det sättet lyckades vi lösa allt och kunde efter många om och men gå tillbaka till kontrollen, visa upp biljetter och hinna med vår shuttle från Panamasidan. Puh!

En timme senare var vi framme i Almirante där färdmedlen övergick från att köra på vägar till att åka på vatten. Vår första vattentaxi tog oss till Isla Colón, huvudön i Bocas del Toro. En båttaxi (och ett ösregn) senare gick vi iland på bryggan vid hostel El Jaguar på ön Bastimentos.

Eftermiddagen spenderade vi sedan på hostelets uteplats där det finns bord, solstolar och hängmattor. Tillsammans med Sam från England och Lisa och Nic från Kanada hängde vi i hängmattorna och drack öl. Vädret växlade från att vara strålande sol till att fullkomligt ösa ner regn. När klockan var strax efter 17 stannade en båt till vid bryggan och en solbränd och dyngsur vår vän Lisa från Uppsala klev in upp på bryggan. Vi ska nu resa tillsammans till den 18e januari. Så knäppt att få ses såhär långt hemifrån och göra en sån här resa ihop! Lisa anslöt oss och tillsammans med henne gick vi sedan till restaurangen Sea Monkey här på ön och åt middag.

Dagen efter åt vi frukost på bryggan och hade den galna turen att få se delfiner inne i viken medans vi drack vårt morgonkaffe. Inte ett dåligt sätt att starta dagen på!

Efter det tog vi alla en båt runt till andra sidan ön där vi mötte upp Lisas kompis Chelsea som hon träffat på sitt tidigare hostel. Vi hängde på fina stränder, badade i galna vågor, klättrade i träd, stod på händer i sanden och fick se alligatorer i den lilla sötvattensjön/träsket som fanns på ön.

Igår vinkade vi hejdå till våra nya kompisar från Kanada och England och sen åkte Lisa och Chelsea på en utflykt för att köra en zipline medans vi två tog en tur till en fladdermusgrotta. Och jäklar vilken sjuk upplevelse det var. Bland det häftigaste (och läskigaste) vi gjort här hittills!

Vi fick ta en båt över vattnet bort till en annan del av ön, båtturerna här är magiska så bara det var en lyx. När vi lämnade öppet vatten åkte vi in i en väldigt trång liten passage med träd på båda sidorna och körde sakta, sakta fram igenom den lilla gången i ungefär 20 minuter. Supermysigt! Tillslut la vi till vid en brygga, mötte upp vår guide (en 16-årig kille från Panama) och började vår vandring igenom lera och djungel fram till en grotta.

Vid grottan fick vi ta av oss till badkläder, lägga ifrån oss alla våra saker och sätta på oss våra pannlampor. Sedan klev vi ner i vattnet och in i mörkret. Vi gick i vatten som ibland var upp till knäna och ibland upp till bröstet, genom kolsvarta bergsgångar. På väggarna var det fullt av spindelskorpioner (ja, ni läste rätt – det värsta av två världar) och i taket av grottan hängde det fullt av ludna, gråa fladdermöss. Vi fick instruktioner om att hålla munnarna stängda när vi tittade uppåt ifall fladdermössen bajsade. Usch, varje gång någon ger en såna instruktioner tänker jag på att det måste kommits fram till efter att det hänt. Någon stackare fick alltså någon gång fladdermusbajs i munnen när den gjorde det här. Vilken fruktansvärt äcklig tanke!

Hur som helst. Längst in i grottan kom vi fram till typ en källa, det var ett område ungefär lika stort som en jacuzzi men med iskallt och jättedjupt vatten som man kunde bada i. På andra sidan från där vi var kunde man klättra upp ungefär en meter upp på en liten klippa och hoppa ner i poolen, i beckmörkret. Det var självklart helt superpirrigt och hur roligt som helst!

På vägen tillbaka såg vi massor med illoranga små grodor som var jättesöta. Vi fick också se ananasplantor! Visste ni att ananas växer från plantor i marken men att ananasen liksom står upp mitt i den? Ser sjukt knäppt ut. Googla så får ni se!

Väl hemma på vårt hostel åt vi upp resterna av gårdagens curry, körde duolingo och hängde i hängmattorna. Sen var det dags att checka ut. Lisa och vi tog tillsammans en båttaxi till Isla Colón där vi spenderar våra sista nätter i Bocas del Toro.