Hej på er!

I måndags morse lämnade vi vårt hostel i Antigua för att åka en skumpig shuttle mot flygplatsen i Guatemala City. Vi kom i lagom tid till flygplatsen, kände oss hellugna tills dess att killen vid incheckningsdisken sa att vi behövde visa upp bevis på våra hembiljetter från Panama (dit vi ska resa sen) fastän att vi skulle till Costa Rica nu. Vi fattade ingenting. Och eftersom att vi varken hade biljetter till Panama, Colombia eller hem till Sverige för den delen så blev det lite småstressigt.

Efter att ha pratat med honom en stund och förklarat att vi ska tillbaks till Costa Rica i januari och visat alla våra utskrivna papper från volontärorganisationen så sa han tillslut att det var OK och vi fick checka in.

Vi gick igenom säkerhetskontrollen och in på flygplatsen, letade upp det flyg på tavlan som skulle gå 12.00 till San José och köpte sedan med oss frukost och satte oss vid gaten. Gate 16. Vid 11 började vi boarda, och när sektion 5 (vår) blev uppropad ställde vi oss i kön och gick sedan på planet.

Väl inne på planet insåg vi, till vår stora förvåning, att det satt personer på våra platser. Vi kallade på en flygvärdinna som kom och försökte hjälpa oss reda ut var det blivit tokigt. Hon kollade på våra biljetter och ringde sedan ett samtal, samtidigt såg vi att det stod gate 11 och inte 16, men tänkte att det bara måste ändrats – annars skulle dom ju inte släppt på oss på planet?

Men efter en stund sa flygvärdinnan att vi gått på fel plan (Copa Airlines hade nämligen tre stycken olika plan som gick till San José samtidigt) och hjälpte oss sedan av. Vi sa då att vi kollat på tavlan och att det enda plan vi hittat till San José var det som gick från gate 16. Hon skrattade till lite och svarade: ja, tavlorna fungerar inte, det här händer jätteofta!

Framme vid gate 11 möttes vi av en tavla där det stod Miami 15.00. Haha. Men en kvart senare boardade vi (med våra redan rivna biljetter) och fick tillslut sätta oss på rätt plan. En och en halv timmes flygfärd senare landade vi i ett fuktigt, 30-gradigt San José.

Från San José skulle vi sedan ta en buss till Flamingo i Guanacaste (Stillahavskusten) där min familj väntade. För att ta oss till bussterminalen blev vi tvungna att ta en taxi och hann precis fram så att vi kom med 15.00-bussen (nästa gick fyra timmar senare).

När alla klivit ombord och bussen var redo att åka började busschauffören och en man som satt längst fram att bråka. Vi försökte nyfiket förstå vad dom diskuterade, förstod att det handlade om var den här manens plats men inte vad själva problemet egentligen var.

Efter att nästan alla på bussen lagt sig i, någon typ av ansvarig kommit in slutade det med att mannen satt kvar längst fram och bussen lämnade stationen 20 minuter försent.

Bussresan som skulle ta någonstans mellan fyra-sex timmar tog över istället över sju (när mannen gick av började han och busschauffören bråka igen, mannen slog på bussen med sin väska, busschauffören tvärnitade och hoppade ut och fem minuter senare kom han på igen, svinarg och gasade iväg som en dåre) och klockan hade hunnit bli en bit över 22 innan vi blev avsläppta vid en mörk parkering för att sedan bli upphämtade där av pappa. Sån himla knäpp men rolig grej att träffas så jättelångt hemifrån!

Väl framme vid vårt hus låg alla och sov, jag och Erik åt en varsin frukt (vi hade missat dagens alla måltider och enbart levt på snacks) och tog sedan ett avsvalkande dopp i poolen innan vi stupade i säng efter en fruktansvärt lång dag enbart på resande fot!