Category Archives: Vardagslivet

Santa Marta

De senaste tre dagarna har vi spenderat i Santa Marta, en stad fyra timmar öster om Cartagena. Vi hade en sista kväll med våra seglarkompisar, som blev fantastiskt lyckad och rolig, och tog dagen efter en buss hit. Den här staden är också supermysig, med en gågata full av liv, med barer och restauranger och en strandpromenad full av stånd och marknader. Igår åkte vi till en närliggande svart strand och spenderade dagen där, på kvällen gick vi ut och åt falafel med en kille från vårt hostel. Efter satte vi oss på en uteservering och lyssnade till livemusik av tre colombianska män. Dom var så fruktansvärt duktiga! När dom hade paus började dom prata med oss. En utav dom hette Jimmi, hade varit lärare på ett gymnasium i Stockholm i 20 år och pratade jättebra svenska. Han var supergosig och kramade om oss och berättade om vilken plats Sverige har i hans hjärta. Det bästa med dom här dagarna har varit personerna vi träffat. Förutom musikanten Jimmi är det också den 40årige taxichauffören Emilio som körde oss fram och tillbaka till Playa Tortuga igår och som ska ta oss på stadstur idag. Det är försäljaren Roberto som sålde oss varsin kopp gjord av kokos och berättade om urbefolkningen här. Och sen är det paret Henry och Valentina som supernervösa kom fram till oss i förrgår kväll på gatan bara för att få försöka öva sin engelska. De bodde i en närliggande by här där man inte får chans att öva engelska och dom gjorde det själva på egen hand nu och målet år att åka till USA nästa år.Det är verkligen häftigt att få krossa vägar med så många nya människor precis hela tiden, den erfarenheten och dom mötena kommer vi verkligen att ta med oss långt in i framtiden!

Cartagena

Vilken stad! Vi har alla fallit fullkomligt in love med det här stället. Gamla staden, inhängnad av en vacker mur är som tagen ur en saga. Man skulle kunna spendera hela dagarna och nätterna med att bara vara där. Vandra längs gatorna med en kulglass i handen, äta ceviche (eller vad som helst – här finns allt) på restauranger, dricka färskpressade juicer eller supergott kaffe på caféer, titta på allt det vackra, alla färger, alla butiker, alla blommor, dricka vin på en uteservering på kvällen och njuta av vandrande livsband, dansare och allt liv runt omkring en. Det är helt fantastiskt!

Förutom att hänga i Gamla stan har vi vandrat upp på San Felipes fort och lärt oss lite historia. Nästan lika svettigt som när vi tog oss upp på Akropolis i Aten MEN vi hade vatten och solfjädrar denna gång!

Idag bestämde vi oss för att åka till en strand som beskrivits som den finaste i Cartagena – Playa Blanca. Vi tog en shuttle dit från ett känt hostel i stan som tog ca 45 minuter. Väl framme fick vi oss en nästintill skrattretande överraskning. Stranden har säkert varit fin en gång i tiden, men det var för oss fullkomligt omöjligt att se, då det var människor precis överallt (och då kom vi dit vid 09). Efter en stunds letande hittade vi tillslut en liten fri sandyta och slog oss ned. Runt om oss låg det skärp i sanden, det kryllade av flugor, varannan minut kom en säljare fram och dinglade saker framför en alternativt började massera en. Erik tappade förståndet efter 20 minuter och vi försökte oss på att bada. I vattnet kunde hann man knappt doppa sig innan man nästan blev överkörd av båtar med mer personer, bananbåten eller vattenskotrar. Det var fullkomligt omöjligt att bada. Luften över vattnet och hela stranden var tjock av varm bensinlukt som nästan hade en lukt av lök, väldigt svårt att beskriva men det luktade så äckligt att vi mådde illa långt efter att vi tagit oss därifrån.

Vår shuttle som vi bokat hem skulle gå vid 15, men vid 12.30 gav vi upp och letade upp en taxi som tog oss hem. Den värdaste taxiresan vi någonsin betalat för! Väl i bilen mötte vi hundratals bilar fyllda med ännu fler människor som skulle dit, det var helt sinnessjukt! Aldrig någonsin har någon av oss tre sett så mycket folk på en strand, verkligen bisarrt.

Tillbaka i Cartagena åkte vi till en Supermarket och köpte lunch innan vi återvände till hotellet. Här har vi tjafsat med vårt hotell – när vi kom tillbaka till hotellet stod nämligen dörren till vårt rum vidöppen efter att städarna varit där. Och igår lämnade vi in våra kläder för tvätt efter seglingen (precis allt luktade surt efter att ha dränkts i vågor) och när vi fick tillbaka grejerna, tillsammans med den högsta tvätträkningen man kan tänka sig, var en av Lisas tröjor förstörda och hennes bikiniöverdel försvunnen. Tröttsamt.

Nu har vi alla vilat lite, försökt smälta morgonens alla intryck från stranden och tagit oss en varsin dusch. Om en liten stund ska vi in till Gamla stan och möta upp de andra från seglingen. Elsa fyller 25 idag så vi ska fira henne. Planen är att mötas vid muren och dricka några öl i solnedgången, sen ska vi käka middag innan vi avslutar kvällen på Café Havanna, en känd salsaklubb här. Äntligen ska vi få dansa salsa! 🙂

San Blas öarna och fem dagars segling

Nytt år, nytt land. Nu befinner vi oss i Colombia, i staden Cartagena. Vi tog oss hit med segelbåt från Puerto Lindo i Panama.

Den 27e november blev vi upphämtade från vårt hostel i Panama City (som vi lämnade med både glädje och sorg – glada att lämna vårt hostel men ledsna för att lämna staden).

Shuttleresan till Puerto Lindo tog oss ungefär tre timmar, varpå vi mötte upp resten av de personer som vi skulle segla med. Där var Enzo från Italien, Esea och Elsa från Holland, Tim och Claudia från Storbritannien (Claudia ursprungligen från Italien med en fantastiskt italiensk-engelsk brytning). Utöver dom var det även Zuzanna från Polen som skulle jobba med matlagningen på båten och så kaptenen Eduardo från Argentina.

Vi åt lunch i marinan och fick sedan åka ut till båten. Ungefär runt tre på eftermiddagen begav vi oss ut på havet och mot första ön i San Blas. Den seglingen väntades ta ca 12 timmar. Och vilken segling det var! Vågorna var gigantiska och bara några timmar in på resan hade Lisa kräkts första gången.

Vid 22-tiden försökte vi gå och lägga oss nere i kabinen men vaknade strax därpå av att illamåendet slog till och vi förflyttade oss upp och ut i friska luften och sov sedan halvsittandes där istället. Strax innan 03 la vi till och kunde då äntligen gå ner i vårt rum för att få några timmars sömn.

När vi vaknade upp var det helt fruktansvärt varmt i kabinen, solen låg på och eftersom att det varken fanns fläktar eller A-C i båten slängde vi oss upp och ut och ner i havet. Och wow vilket vatten och vilken utsikt vi möttes av då!

Vi var då alltså framme vid första ön som hette Chichime och där vi skulle komma att spendera hela vår första dag. Jag vet inte hur man ska förklara det här stället med ord för det var det vackraste vi någonsin sett. En riktig paradisö, nästintill obebodd med palmer överallt, vit strand, turkost vatten och bara helt magisk!

Erik, som vaknade upp denna morgon, med presenter och – inte så vacker men ändå – födelsedagssång, fick förmodligen den bästa möjliga start på sin 25årsdag då vi direkt efter frukost hoppade ner i vattnet och snorklade vid ett rev där det var otroligt fin snorkling! Till detta ska också tilläggas att Erik har haft otroliga cravings efter snorkling sen dess att vi först anlände till Bocas del Toro i Panama, så det var mer än efterlängtat från hans sida.

Vi spenderade sedan dagen på den ön, solade, badade, snorklade, drack öl och fortsatte förbluffas över hur fantastiskt vackert allt var. På kvällen for vi över till grannön Chichime pequeño och grillade fisk som vi tidigare köpt av några killar på en båt.

Dagen efter seglade vi vidare mot nästa destination Holland Key. Seglingen dit var lugn, så pass att man kunde ligga och sola längst fram på däck. Väldigt behagligt! Framme vid Holland Key var det dags för ännu lite mer snorkling. Vi hoppade i från båten och fick börja med att simma slalom mellan massvis av maneter (kändes som att vi var i Hitta Nemo!) och kom till slut fram till ett fantastiskt rev med massvis med vackra koraller och fiskar i fina färger, bläckfisk, lejonfiskar och även en jättestor stingrocka som simmade runt oss. Bland den häftigaste snorklingen vi gjort!

Även denna kväll grillade vi efter att vi njutit av solnedgången på en helt galet vacker, kritvit strand. Denna kväll blev det hummer som vi köpt tidigare under dagen och så skålade vi för vår sista kväll i San Blas. Nästa dag var det nämligen dags att bege oss vidare mot Colombia och ut på öppet hav.

Dag fyra vaknade vi tidigt, åt frukost och begav oss ganska snart iväg. Framför oss hade vi två dagar av segling på öppet hav. Vi slog vad om hur lång tid det skulle ta, Enzo gissade på 29 timmar och Elsa på 35. Vi andra var där emellan. Det visade sig att ingen hade rätt, allt som allt tog det oss 37,5 timmar. Tiden varvades med att sola, knapra triljontals med åksjukepiller, sova, äta, dricka öl, prata och kolla ut över havet och vågorna som aldrig tycktes ta slut. En häftig sak var att vi såg en haj som simmade i vågorna precis vid båten, ingen av oss har sett en på det sättet med fenorna precis vid ytan så det var riktigt coolt!

Sista natten blev det nästintill storm ute på havet med skyhöga vågor och spöregn, det var väldigt gungigt och lutande och nästan obehagligt, men som tur var gick allt väl och sista dagens segling gick bra med strålande sol och lugnare vatten.

Vi anlände till Cartagena 23.30 på nyårskvällen, blöta av salt och svett, trötta av alla piller och överlyckliga över att vara framme! Från båten i hamnen tittade vi sedan på de vackraste av fyrverkerier vid tolvslaget överallt i Cartagena, vi hade en perfekt plats att se dom ifrån och fick önska varandra gott nytt år i samband med att vi alla skulle skiljas åt. Vi tog oss sedan tillslut i land och begav oss till vårt hotell.

Eftersom att alla hostel var fullbokade när vi letade boende här så bestämde vi oss för att ta in på hotell dom här dagarna i Cartagena. Och vilken jäkla lycka det var att checka in på ett hotell med riktiga sängar, ett eget badrum och egen dusch och A-C!

Vi tog oss varsin lång dusch och sedan varsitt åksjukepiller (vi blev alla mer illamående av att gå av båten, för hela världen gungade som om man vore tokfull) och när klockan var runt 03 kröp vi ner i våra sängar och sov sedan den djupaste sömn ni kan tänka er. Fruktansvärt efterlängtat efter tre nätter i Panama City på ett hostel lika lyhört som om man sov inne på självs festen som hölls nere i köket varje kväll och därpå fyra nätter på en båt med gigantiska vågor som guppade runt än och svinhög temperatur inne i rummet. Aldrig någonsin har det varit skönare att sova!

Panama City

Nu är våra dagar i Panama City snart passerade. Vi har verkligen kört stadslivet, promenerat runt och tittat, ätit på olika restauranger, suttit på olika barer och lyckats betala oss in på hotell med pooler när det har blivit alldeles för varmt.

Idag har vi spenderat dagen inne på en av stadens shoppingmalls, handlat lite julklappar och nödvändigheter och njutit av en dag i A-C:ns kyla.

Ikväll ska vi avsluta vår vistelse här med att gå på bio och se den senaste Star Wars-filmen och imorgon beger vi oss ut på öppet hav!

Vi kommer ta en buss upp till norra delen av Panama och därifrån segla via San Blas-öarna till staden Cartagena i Colombia. Förhoppningsvis är vi framme på nyårsafton och får då fira in det nya året där! Tills dess får ni ha det så bra och mysa er igenom mellandagarna. Vi hörs igen nästa år 🙂

Julafton

Och vilken sådan! Vi började dagen med att äta havregrynsgröt i ottan innan vi tog vårt pick och pack för att vandra mot hamnen på Isla Colón. Vi lämnade ön runt halv sju och åkte då i soluppgången över alldeles lugnt hav och bara njöt av den fantastiska, tropiska morgonen ute på vattnet.

Vår buss lämnade Almirante, utanför Bocas del Toro vid åtta och tio timmar senare rullade vi in i Panama City. Vi tog en taxi från busstationen in mot Casco Viejo (gamla stan) och fick då se massvis av själva staden på vägen. Och vilken stad det är!

Väl framme i Casco Viejo tog vi oss till vårt hostel, checkade in och efter lite om men lyckades vi byta vårt dormroom mot ett privat, vilket känns som en gigantisk lättnad eftersom att det här hostlet är bland dom sämre vi bor på och det delade rummet kändes lite väl jobbigt och osäkert.

Nu har vi varit ute, tagit en varsin drink på en rooftopbar och ätit “julmiddag” (=svamprisotto och rödvin) på en väldigt trevlig restaurang. En fantastisk kväll och oerhört bra avslut på en lång resdag!

Isla Colón

Vi har nu varit på Isla Colón i två dagar och ikväll är det sista kvällen här. Igår tog vi en runda på stan, satte oss på en bar och njöt av varsin mojito innan vi gick till en hamburgerrestaurang och åt galna burgare!

Idag har åkte vi till en strand som heter Playa Estrella där det fanns massvis med orangeröda gigantiska sjöstjärnor! Vi hängde där tillsammans med våra nya rumskompisar Beth och Mike från vårt hostel hela dagen. På vägen tillbaks såg vi två sengångare som klättrade omkring i träden ovanför oss. Superhäftigt!

Nu på kvällen har vi varit på en fin restaurang tillsammans med Lisa och Chelsea för att fira in julen och. Vi åt supergod middag och drack drinkar precis vid vattnet. Precis innan Chelsea skulle gå sköts det fyrverkerier över vattnet, så vi fick ett magiskt avslut!

Nu är vi på vårt hostel, har precis packat färdigt och sitter på verandan med dom andra som bor här. Imorgon ska vi upp vid 05 för att bege oss iväg mot Panama City. Vi kommer alltså fira vår julafton på en 12-timmars bussresa, men det kommer att vara något att minnas det också!

Hoppas att ni får en fin dag där hemma med Kalle och klappar och julmat. God jul!

Gränskontroller och Bastimentos

Dagen efter var vi uppe vid sju och lagade gröt. Vid 08.30 blev vi upplockade av en shuttle som vi bokat via hostelägarinnan. Shuttlebussen tog oss till gränsen mellan Costa Rica och Panama. Vi hade läst på massor; om den lilla kostnaden innan själva kontrollen i Costa Rica, om den lilla bron man skulle gå över för att byta land och om kontrollen i Panama och vad man behövde där. Kändes superlugnt! Allt gick bra, vi tog oss hela vägen över bron och fram till Panamakontrollen och lämnade glatt över våra bussbiljetter hem när han frågade om returntickets. Till vår stora förvåning skakade mannen på andra sidan glaset på huvudet och skickade tillbaka biljetterna genom luckan.

No. Returnticket. To your homecountry.

Ett ögonblick av smärre panik uppstod. Vi berättade att vi skulle volontärarbeta i Costa Rica, visade bussbiljetterna igen, förklarade vår resa.

No. The law says: to enter Panama you need to show a ticket back to your home country. Go buy a ticket and come back. If not, you can’t enter.

Jaha? Vad är det för en heltwistad regel? Tänk om man inte bor i sitt hemland då? Vad gör vi nu? Vi har ju inga biljetter. Och inte något internet för att köpa biljetter. Men, som änglar från ovan kom två amerikanare som vi delat shuttle med till undsättning. Dom hade internet kvar på sina Costaricanska telefoner och på det sättet lyckades vi lösa allt och kunde efter många om och men gå tillbaka till kontrollen, visa upp biljetter och hinna med vår shuttle från Panamasidan. Puh!

En timme senare var vi framme i Almirante där färdmedlen övergick från att köra på vägar till att åka på vatten. Vår första vattentaxi tog oss till Isla Colón, huvudön i Bocas del Toro. En båttaxi (och ett ösregn) senare gick vi iland på bryggan vid hostel El Jaguar på ön Bastimentos.

Eftermiddagen spenderade vi sedan på hostelets uteplats där det finns bord, solstolar och hängmattor. Tillsammans med Sam från England och Lisa och Nic från Kanada hängde vi i hängmattorna och drack öl. Vädret växlade från att vara strålande sol till att fullkomligt ösa ner regn. När klockan var strax efter 17 stannade en båt till vid bryggan och en solbränd och dyngsur vår vän Lisa från Uppsala klev in upp på bryggan. Vi ska nu resa tillsammans till den 18e januari. Så knäppt att få ses såhär långt hemifrån och göra en sån här resa ihop! Lisa anslöt oss och tillsammans med henne gick vi sedan till restaurangen Sea Monkey här på ön och åt middag.

Dagen efter åt vi frukost på bryggan och hade den galna turen att få se delfiner inne i viken medans vi drack vårt morgonkaffe. Inte ett dåligt sätt att starta dagen på!

Efter det tog vi alla en båt runt till andra sidan ön där vi mötte upp Lisas kompis Chelsea som hon träffat på sitt tidigare hostel. Vi hängde på fina stränder, badade i galna vågor, klättrade i träd, stod på händer i sanden och fick se alligatorer i den lilla sötvattensjön/träsket som fanns på ön.

Igår vinkade vi hejdå till våra nya kompisar från Kanada och England och sen åkte Lisa och Chelsea på en utflykt för att köra en zipline medans vi två tog en tur till en fladdermusgrotta. Och jäklar vilken sjuk upplevelse det var. Bland det häftigaste (och läskigaste) vi gjort här hittills!

Vi fick ta en båt över vattnet bort till en annan del av ön, båtturerna här är magiska så bara det var en lyx. När vi lämnade öppet vatten åkte vi in i en väldigt trång liten passage med träd på båda sidorna och körde sakta, sakta fram igenom den lilla gången i ungefär 20 minuter. Supermysigt! Tillslut la vi till vid en brygga, mötte upp vår guide (en 16-årig kille från Panama) och började vår vandring igenom lera och djungel fram till en grotta.

Vid grottan fick vi ta av oss till badkläder, lägga ifrån oss alla våra saker och sätta på oss våra pannlampor. Sedan klev vi ner i vattnet och in i mörkret. Vi gick i vatten som ibland var upp till knäna och ibland upp till bröstet, genom kolsvarta bergsgångar. På väggarna var det fullt av spindelskorpioner (ja, ni läste rätt – det värsta av två världar) och i taket av grottan hängde det fullt av ludna, gråa fladdermöss. Vi fick instruktioner om att hålla munnarna stängda när vi tittade uppåt ifall fladdermössen bajsade. Usch, varje gång någon ger en såna instruktioner tänker jag på att det måste kommits fram till efter att det hänt. Någon stackare fick alltså någon gång fladdermusbajs i munnen när den gjorde det här. Vilken fruktansvärt äcklig tanke!

Hur som helst. Längst in i grottan kom vi fram till typ en källa, det var ett område ungefär lika stort som en jacuzzi men med iskallt och jättedjupt vatten som man kunde bada i. På andra sidan från där vi var kunde man klättra upp ungefär en meter upp på en liten klippa och hoppa ner i poolen, i beckmörkret. Det var självklart helt superpirrigt och hur roligt som helst!

På vägen tillbaka såg vi massor med illoranga små grodor som var jättesöta. Vi fick också se ananasplantor! Visste ni att ananas växer från plantor i marken men att ananasen liksom står upp mitt i den? Ser sjukt knäppt ut. Googla så får ni se!

Väl hemma på vårt hostel åt vi upp resterna av gårdagens curry, körde duolingo och hängde i hängmattorna. Sen var det dags att checka ut. Lisa och vi tog tillsammans en båttaxi till Isla Colón där vi spenderar våra sista nätter i Bocas del Toro.

Bussresor, San José och Puerto Viejo

I måndags åt vi hejdåmiddag med familjen och tisdags morse (03.30) satte vi oss på bussen mot San José. Vi var framme där vid strax efter tio och behövde då både hitta vår nästa busstation Mepe (alla bussbolag har olika stationer i San Jose) samt ta oss till busstationen för Tica bus för att kunna köpa biljetter hem från Panama City i januari, vi hade nämligen läst att man inte kommer in i Panama utan utresebiljett därifrån. Så, vi hittade en taxi och åkte runt i staden med en väldigt(!) kristen taxichaufför som förmodligen tog extra betalt av oss när han insåg att vi inte tror på Gud. Vi hittade Tica bus och köpte dyra bussbiljetter, lite surt för plånboken men väldigt skönt att h gjort så att vi skulle slippa få det struligt vid gränsen sen dagen därpå. Kvart i tolv var vi tillbaka vid Mepe busstation och vår buss mot Puerto Viejo (karibiska sidan av Costa Rica) gick vid 12.

Massvis med P3-dokumentärer senare var klockan 17.30 och vi stannade i Puerto Viejo. Vi lyckades till fots (och med hjälp av en kvinna på cykel) hitta till vårt hostel Kinkaju. Vi hade för natten bokat ett eget rum och vilket rum det var!

Längst upp i huset fanns som ett litet tornrum, med glasrutor överallt och som man kom upp i genom en lucka i golvet. Sängen var superskön och det skulle komma att regna hela natten vilket gjorde det ofantligt mysigt att sova där och höra dropparna mot rutorna.

Innan vi gick och la oss gick vi ut i staden, och till en restaurang som hette Mopri, helt på rekommendation av ägaren från vårt hostel. Hon gav oss till och med rekommendation på precis vad vi skulle äta så vi körde på det. Vi fick tack vare det njuta av skaldjur i en karibisk sås av rom och kokos, vilket var helt fantastiskt!

Mar vista

Tillbaka i Potrero flyttade vi nu in i ett jättestort hus som ägs av några kompisar till Sigrids föräldrar. Huset låg uppe på något som heter Mar Vista och alltså betyder havsutsikt, så ni förstår säkert att det innebar fantastisk utsikt och sjuka solnedgångar. Vi två fick bo i poolhuset vilket var större och finare än allt vi bott i på egen hand tidigare. En vecka av vara slappande och lyx!

Häftigaste (och läskigaste) denna vecka var djuren, både gräshoppor stora som fåglar, spindelliknande platta insekter, gröna spindlar, grodor och skorpioner.

Väl i Potrero fick vi också möjlighet att både kika omkring efter boende inför våra månader där i vår och även träffa koordinatorn på Abriendo Mentes och veta mer om vårt jobb, vilket kändes jätteskönt. En kul grej är att de sakerna gör vi numera helt på spanska vilket känns otroligt om man tänker på att vi inte ens varit här i två månader än!

Vattenfall och Nosara

När vi åkte hem från Monteverde stannade vi en natt på ett Bed and Breakfast i staden Nosara. På vägen dit så gjorde vi ett stopp vid ett vattenfall, där vi åt lite snacks, lekte och badade. Sjukt härligt och häftigt!

I Nosara mös vi omkring på kvällen, åt middag på en amerikansk/costaricansk restaurang och la oss sedan tidigt. Morgonen därpå ringde alarmet vid 04.00 och vi hoppade in i bilen och for sedan ner mot stranden Playa Ostional där vi hoppades på att få se sköldpaddor.

Och om vi fick se sköldpaddor! Massvis med nyfödda små sköldisar som kämpade sig ner från stranden till havet. Det var så fantastiskt mysigt och otroligt att få se!