Category Archives: Centralamerika

Gränskontroller och Bastimentos

Dagen efter var vi uppe vid sju och lagade gröt. Vid 08.30 blev vi upplockade av en shuttle som vi bokat via hostelägarinnan. Shuttlebussen tog oss till gränsen mellan Costa Rica och Panama. Vi hade läst på massor; om den lilla kostnaden innan själva kontrollen i Costa Rica, om den lilla bron man skulle gå över för att byta land och om kontrollen i Panama och vad man behövde där. Kändes superlugnt! Allt gick bra, vi tog oss hela vägen över bron och fram till Panamakontrollen och lämnade glatt över våra bussbiljetter hem när han frågade om returntickets. Till vår stora förvåning skakade mannen på andra sidan glaset på huvudet och skickade tillbaka biljetterna genom luckan.

No. Returnticket. To your homecountry.

Ett ögonblick av smärre panik uppstod. Vi berättade att vi skulle volontärarbeta i Costa Rica, visade bussbiljetterna igen, förklarade vår resa.

No. The law says: to enter Panama you need to show a ticket back to your home country. Go buy a ticket and come back. If not, you can’t enter.

Jaha? Vad är det för en heltwistad regel? Tänk om man inte bor i sitt hemland då? Vad gör vi nu? Vi har ju inga biljetter. Och inte något internet för att köpa biljetter. Men, som änglar från ovan kom två amerikanare som vi delat shuttle med till undsättning. Dom hade internet kvar på sina Costaricanska telefoner och på det sättet lyckades vi lösa allt och kunde efter många om och men gå tillbaka till kontrollen, visa upp biljetter och hinna med vår shuttle från Panamasidan. Puh!

En timme senare var vi framme i Almirante där färdmedlen övergick från att köra på vägar till att åka på vatten. Vår första vattentaxi tog oss till Isla Colón, huvudön i Bocas del Toro. En båttaxi (och ett ösregn) senare gick vi iland på bryggan vid hostel El Jaguar på ön Bastimentos.

Eftermiddagen spenderade vi sedan på hostelets uteplats där det finns bord, solstolar och hängmattor. Tillsammans med Sam från England och Lisa och Nic från Kanada hängde vi i hängmattorna och drack öl. Vädret växlade från att vara strålande sol till att fullkomligt ösa ner regn. När klockan var strax efter 17 stannade en båt till vid bryggan och en solbränd och dyngsur vår vän Lisa från Uppsala klev in upp på bryggan. Vi ska nu resa tillsammans till den 18e januari. Så knäppt att få ses såhär långt hemifrån och göra en sån här resa ihop! Lisa anslöt oss och tillsammans med henne gick vi sedan till restaurangen Sea Monkey här på ön och åt middag.

Dagen efter åt vi frukost på bryggan och hade den galna turen att få se delfiner inne i viken medans vi drack vårt morgonkaffe. Inte ett dåligt sätt att starta dagen på!

Efter det tog vi alla en båt runt till andra sidan ön där vi mötte upp Lisas kompis Chelsea som hon träffat på sitt tidigare hostel. Vi hängde på fina stränder, badade i galna vågor, klättrade i träd, stod på händer i sanden och fick se alligatorer i den lilla sötvattensjön/träsket som fanns på ön.

Igår vinkade vi hejdå till våra nya kompisar från Kanada och England och sen åkte Lisa och Chelsea på en utflykt för att köra en zipline medans vi två tog en tur till en fladdermusgrotta. Och jäklar vilken sjuk upplevelse det var. Bland det häftigaste (och läskigaste) vi gjort här hittills!

Vi fick ta en båt över vattnet bort till en annan del av ön, båtturerna här är magiska så bara det var en lyx. När vi lämnade öppet vatten åkte vi in i en väldigt trång liten passage med träd på båda sidorna och körde sakta, sakta fram igenom den lilla gången i ungefär 20 minuter. Supermysigt! Tillslut la vi till vid en brygga, mötte upp vår guide (en 16-årig kille från Panama) och började vår vandring igenom lera och djungel fram till en grotta.

Vid grottan fick vi ta av oss till badkläder, lägga ifrån oss alla våra saker och sätta på oss våra pannlampor. Sedan klev vi ner i vattnet och in i mörkret. Vi gick i vatten som ibland var upp till knäna och ibland upp till bröstet, genom kolsvarta bergsgångar. På väggarna var det fullt av spindelskorpioner (ja, ni läste rätt – det värsta av två världar) och i taket av grottan hängde det fullt av ludna, gråa fladdermöss. Vi fick instruktioner om att hålla munnarna stängda när vi tittade uppåt ifall fladdermössen bajsade. Usch, varje gång någon ger en såna instruktioner tänker jag på att det måste kommits fram till efter att det hänt. Någon stackare fick alltså någon gång fladdermusbajs i munnen när den gjorde det här. Vilken fruktansvärt äcklig tanke!

Hur som helst. Längst in i grottan kom vi fram till typ en källa, det var ett område ungefär lika stort som en jacuzzi men med iskallt och jättedjupt vatten som man kunde bada i. På andra sidan från där vi var kunde man klättra upp ungefär en meter upp på en liten klippa och hoppa ner i poolen, i beckmörkret. Det var självklart helt superpirrigt och hur roligt som helst!

På vägen tillbaka såg vi massor med illoranga små grodor som var jättesöta. Vi fick också se ananasplantor! Visste ni att ananas växer från plantor i marken men att ananasen liksom står upp mitt i den? Ser sjukt knäppt ut. Googla så får ni se!

Väl hemma på vårt hostel åt vi upp resterna av gårdagens curry, körde duolingo och hängde i hängmattorna. Sen var det dags att checka ut. Lisa och vi tog tillsammans en båttaxi till Isla Colón där vi spenderar våra sista nätter i Bocas del Toro.

Bussresor, San José och Puerto Viejo

I måndags åt vi hejdåmiddag med familjen och tisdags morse (03.30) satte vi oss på bussen mot San José. Vi var framme där vid strax efter tio och behövde då både hitta vår nästa busstation Mepe (alla bussbolag har olika stationer i San Jose) samt ta oss till busstationen för Tica bus för att kunna köpa biljetter hem från Panama City i januari, vi hade nämligen läst att man inte kommer in i Panama utan utresebiljett därifrån. Så, vi hittade en taxi och åkte runt i staden med en väldigt(!) kristen taxichaufför som förmodligen tog extra betalt av oss när han insåg att vi inte tror på Gud. Vi hittade Tica bus och köpte dyra bussbiljetter, lite surt för plånboken men väldigt skönt att h gjort så att vi skulle slippa få det struligt vid gränsen sen dagen därpå. Kvart i tolv var vi tillbaka vid Mepe busstation och vår buss mot Puerto Viejo (karibiska sidan av Costa Rica) gick vid 12.

Massvis med P3-dokumentärer senare var klockan 17.30 och vi stannade i Puerto Viejo. Vi lyckades till fots (och med hjälp av en kvinna på cykel) hitta till vårt hostel Kinkaju. Vi hade för natten bokat ett eget rum och vilket rum det var!

Längst upp i huset fanns som ett litet tornrum, med glasrutor överallt och som man kom upp i genom en lucka i golvet. Sängen var superskön och det skulle komma att regna hela natten vilket gjorde det ofantligt mysigt att sova där och höra dropparna mot rutorna.

Innan vi gick och la oss gick vi ut i staden, och till en restaurang som hette Mopri, helt på rekommendation av ägaren från vårt hostel. Hon gav oss till och med rekommendation på precis vad vi skulle äta så vi körde på det. Vi fick tack vare det njuta av skaldjur i en karibisk sås av rom och kokos, vilket var helt fantastiskt!

Mar vista

Tillbaka i Potrero flyttade vi nu in i ett jättestort hus som ägs av några kompisar till Sigrids föräldrar. Huset låg uppe på något som heter Mar Vista och alltså betyder havsutsikt, så ni förstår säkert att det innebar fantastisk utsikt och sjuka solnedgångar. Vi två fick bo i poolhuset vilket var större och finare än allt vi bott i på egen hand tidigare. En vecka av vara slappande och lyx!

Häftigaste (och läskigaste) denna vecka var djuren, både gräshoppor stora som fåglar, spindelliknande platta insekter, gröna spindlar, grodor och skorpioner.

Väl i Potrero fick vi också möjlighet att både kika omkring efter boende inför våra månader där i vår och även träffa koordinatorn på Abriendo Mentes och veta mer om vårt jobb, vilket kändes jätteskönt. En kul grej är att de sakerna gör vi numera helt på spanska vilket känns otroligt om man tänker på att vi inte ens varit här i två månader än!

Vattenfall och Nosara

När vi åkte hem från Monteverde stannade vi en natt på ett Bed and Breakfast i staden Nosara. På vägen dit så gjorde vi ett stopp vid ett vattenfall, där vi åt lite snacks, lekte och badade. Sjukt härligt och häftigt!

I Nosara mös vi omkring på kvällen, åt middag på en amerikansk/costaricansk restaurang och la oss sedan tidigt. Morgonen därpå ringde alarmet vid 04.00 och vi hoppade in i bilen och for sedan ner mot stranden Playa Ostional där vi hoppades på att få se sköldpaddor.

Och om vi fick se sköldpaddor! Massvis med nyfödda små sköldisar som kämpade sig ner från stranden till havet. Det var så fantastiskt mysigt och otroligt att få se!

Monteverde och Barnens regnskog

Halloj!

Ojoj, vad struligt det har varit med bloggen nu på senaste tiden. Jag råkade ändra en tokig sak i kodningen som skapade error på hela sidan och det har tagit jättelång tid att återställa men nu så!

Tyvärr resulterade det i att ett väldigt långt inlägg vi skrev om den första delen i Monteverde totalförsvann tillsammans med alla de bilderna som laddats upp så nu måste vi börja om från början.

Så, för att göra det lättare att läsa delar vi nu upp ett den här jättesammanfattningen i flera inlägg. Vi börjar alltså med våra regnskogsäventyr i Monte Verde:

Resan från Potrero till Monteverde tog oss lite över fyra timmar i bil. Till den här resan hade pappa och Jo hyrt en stor statsjeep för att vi skulle kunna ta oss runt på alla vägar kring regnskogen. Vi började vår vistelse i Monteverde med att hänga runt i staden, träffa en man som heter Bob och har jobbat jättelänge med Barnens regnskog i Costa Rica. Han tog oss på en personlig hajk genom en del av regnskogen och berättade massor. Just Barnens regnskog har en stark koppling till Sverige och till min pappa och gudmor, så för mig var det väldigt häftigt att se. Mer om det projektet kan man läsa här: http://www.barnensregnskog.se/historik/

På kvällen åkte jag, Erik och Astrid iväg på en kvällsvandring där vi fick se både sengångare, vandrande pinnar, grodor, ormar och tarantellor(!). Superhäftigt!

Dagen efter var det dags för vår stora hajk. Jag, Erik och papp vandrade då rakt ut i regnskogen och spenderade sedan två nätter där på en fältstation mitt ute i ingenstans. Där fick vi tre mål av dagen av familjen som bodde på och ägde fältstationen. Det var ett trähus med våningssängar som blev superkallt(!) på natten. För att hålla värmen och för att rädda Sigrid från alla spindlar och farliga djur sov vi i samma lilla 90-säng.

Under dagarna hajkade vi i regnskogen, både på egen hand, med mannen från fältstationen och även med en guide som hade med sig en stor kikare och visade oss otroligt mycket fina fåglar. Vi gjorde en kvällshajk och fick återigen se både en orm och grodor. Det var lika häftigt denna gång!

Första tiden i Costa Rica

De första dagarna i Costa Rica har nu passerat. Vi har bott i ett väldigt fint men jättelitet och trångt hus vid en resort tillsammans med pappa, JoEllen, Astrid och Ming.

Dagarna här har varit supervarma (25 grader på nätterna!) och har mest bestått av att sola, bada, leka med barnen men också av att utforska Potrero och stränderna häromkring. Det är här i Potrero som vi kommer att spendera vår nästa termin och volontärarbeta för organisationen Abriendo Mentes så det har varit kul att få kika runt lite hur det ser ut här.

Idag ska vi lämna Potrero för fem dagar och åka till Barnens regnskog. Erik och jag har fått hela den resan av pappa och Jo i tidig 25-årspresent. Under resan ska vi ut och vandra i regnskogen och hoppas på att få se spännande saker och djur. Hittills har vi sett stora ödlor, apor och Erik har sett en skunk!

Efter regnskogsäventyret kommer vi tillbaka till Potrero för några dagar, vi hörs mer igen då.

Guatemala – Costa Rica

Hej på er!

I måndags morse lämnade vi vårt hostel i Antigua för att åka en skumpig shuttle mot flygplatsen i Guatemala City. Vi kom i lagom tid till flygplatsen, kände oss hellugna tills dess att killen vid incheckningsdisken sa att vi behövde visa upp bevis på våra hembiljetter från Panama (dit vi ska resa sen) fastän att vi skulle till Costa Rica nu. Vi fattade ingenting. Och eftersom att vi varken hade biljetter till Panama, Colombia eller hem till Sverige för den delen så blev det lite småstressigt.

Efter att ha pratat med honom en stund och förklarat att vi ska tillbaks till Costa Rica i januari och visat alla våra utskrivna papper från volontärorganisationen så sa han tillslut att det var OK och vi fick checka in.

Vi gick igenom säkerhetskontrollen och in på flygplatsen, letade upp det flyg på tavlan som skulle gå 12.00 till San José och köpte sedan med oss frukost och satte oss vid gaten. Gate 16. Vid 11 började vi boarda, och när sektion 5 (vår) blev uppropad ställde vi oss i kön och gick sedan på planet.

Väl inne på planet insåg vi, till vår stora förvåning, att det satt personer på våra platser. Vi kallade på en flygvärdinna som kom och försökte hjälpa oss reda ut var det blivit tokigt. Hon kollade på våra biljetter och ringde sedan ett samtal, samtidigt såg vi att det stod gate 11 och inte 16, men tänkte att det bara måste ändrats – annars skulle dom ju inte släppt på oss på planet?

Men efter en stund sa flygvärdinnan att vi gått på fel plan (Copa Airlines hade nämligen tre stycken olika plan som gick till San José samtidigt) och hjälpte oss sedan av. Vi sa då att vi kollat på tavlan och att det enda plan vi hittat till San José var det som gick från gate 16. Hon skrattade till lite och svarade: ja, tavlorna fungerar inte, det här händer jätteofta!

Framme vid gate 11 möttes vi av en tavla där det stod Miami 15.00. Haha. Men en kvart senare boardade vi (med våra redan rivna biljetter) och fick tillslut sätta oss på rätt plan. En och en halv timmes flygfärd senare landade vi i ett fuktigt, 30-gradigt San José.

Från San José skulle vi sedan ta en buss till Flamingo i Guanacaste (Stillahavskusten) där min familj väntade. För att ta oss till bussterminalen blev vi tvungna att ta en taxi och hann precis fram så att vi kom med 15.00-bussen (nästa gick fyra timmar senare).

När alla klivit ombord och bussen var redo att åka började busschauffören och en man som satt längst fram att bråka. Vi försökte nyfiket förstå vad dom diskuterade, förstod att det handlade om var den här manens plats men inte vad själva problemet egentligen var.

Efter att nästan alla på bussen lagt sig i, någon typ av ansvarig kommit in slutade det med att mannen satt kvar längst fram och bussen lämnade stationen 20 minuter försent.

Bussresan som skulle ta någonstans mellan fyra-sex timmar tog över istället över sju (när mannen gick av började han och busschauffören bråka igen, mannen slog på bussen med sin väska, busschauffören tvärnitade och hoppade ut och fem minuter senare kom han på igen, svinarg och gasade iväg som en dåre) och klockan hade hunnit bli en bit över 22 innan vi blev avsläppta vid en mörk parkering för att sedan bli upphämtade där av pappa. Sån himla knäpp men rolig grej att träffas så jättelångt hemifrån!

Väl framme vid vårt hus låg alla och sov, jag och Erik åt en varsin frukt (vi hade missat dagens alla måltider och enbart levt på snacks) och tog sedan ett avsvalkande dopp i poolen innan vi stupade i säng efter en fruktansvärt lång dag enbart på resande fot!

Antigua och Acatenango

Hallå igen!

Nu har vi lämnat San Pedro och har sedan igår varit i Antigua. Det är väldigt stor skillnad på ställena och det här är verkligen mer stad men inte så mycket att göra. Däremot finns det många bra restauranger vilket vi har njutit av. Igår gjorde vi inte mycket mer än att traska omkring och kolla runt, kikade lite på marknaden och upptäckte staden.

Imorse ringde klockan 04.30 och vi tog oss sakta upp. En halvtimme senare blev vi upphämtade av en shuttle som tog oss till vulkanen Acatenango. Vulkanen ligger ca 40 min bilväg från Antigua och ligger precis bredvid vulkanen Fuego som är aktiv, så när man bestiger Acatenango så får man en fantastisk vy till Fuego.

Acatenango är över 3900 meter hög och det tog oss fem timmar upp till toppen. Fem långa värkande timmar i duggregn och tjocka (omotiverande) moln och branta uppförsbackar med löst grus som gjorde det nästintill omöjligt att gå. Usch. Men så tillslut var vi uppe vid första utsiktsplatsen där vi stannade för att fika. Och precis då sprack molnen upp så att vi fick en fantastisk utsikt rakt mot Fuego och som då hade ett flertal små utbrott. Ett fick vi med på film men den är tyvärr för stor för att ladda upp här. Men det var riktigt häftigt!

Vi fortsatte sedan upp till toppen där det blåste iskalla stormvindar och där sikten bara var bra till och från. Men häftigt att vi tog oss enda upp!

När vi tillslut var hemma på hostelet igen, mer än 10 timmar efter att vi lämnade på morgonen, var vi helt slut. Vi duschade, gick ut på stan för att äta tacos, Erik köpte nya skor (för hans har redan gått sönder!) och gick sedan hem igen. Nu har vi packat allt, borstat tänderna och gjort oss i ordning, både huvud och kropp värker efter den långa, fysiskt påfrestande dagen, klockan är åtta och nu vi ska äntligen kolla på en film i sängen och gå och lägga oss!

Imorgon åker vi tidigt från vårt hostel för att ta oss till Guatemala City. Därifrån flyger vi till Costa Rica där nya äventyr väntar! 🙂


 

Hejdå San Pedro la Laguna

Vi hade en fantastisk sista vecka i San Pedro, med graduation på onsdagkvällen för Chusita och för oss två på fredagen. Chusitas var i en kyrka där det först var ceremoni och sedan middag. Jättetrevligt!

Vår var på skolan och gick ut på att alla studenter som slutade den veckan fick ta emot diplom och hålla tal inför resten av skolan – på spanska. Conchita hade fixat så att vi fick låna traditionella San Pedro-kläder till denna dag för att klä upp oss på riktigt, och alla vi mötte på vägen till skolan stannade upp för att hälsa eller berömma, precis som Conchita sagt innan så ansåg lokalbefolkningen att vi visade respekt genom att bära dom kläderna och fick då väldigt mycket respekt tillbaka,

Under själva ceremonin i skolan höll vi båda på att kissa på oss av nervositet och vi hade dom längsta talen av alla, men som tur var gick det bättre än förväntat och vi var väldigt nöjda med vår insats när vi gick därifrån. Det var väldigt tråkigt att säga hejdå till vår fina lärare Clara, och vi kramades länge innan vi tillslut lämnade San Pedro Spanish School för sista gången.

Efter skolan fikade vi och sa hejdå till Martha och Joel, innan vi gick hem och mötte upp familjen. Tillsammans gick vi till deras favoritrestaurang Clocer, där vi bjöd dom på middag som tack för våra veckor där. En jättemysig kväll som sedan avslutades med städning och ihoppackning.

På lördagsmorgonen åt vi frukost tillsammans och kramade sedan familjen farväl. Usch, vad konstigt det kändes att gå därifrån sen. Vi kommer att sakna dom så mycket!

Sista veckan i Guatemala

Hur knäppt är inte det? Det är sista veckan här i Guatemala och om bara fem dagar lämnar vi San Pedro, vårt hem sedan en månad tillbaka.

Förra veckan pluggade vi massvis. Lektioner måndag-lördag och på kvällarna var vi på club de conversación och sedan aktiviteter med skolan. De roligaste aktiviteten är fotbollen, alltid studenterna mot lärarna i en timmes match, och hittills har vi studenter vunnit alla tre gånger som vi har spelat.

I fredagskväll hade vi en lugn kväll, vi gjorde läxor och yoga och kollade sedan på TV. På lördagen hade vi lektioner 08.00-11.30 och sedan 13.00-16.00. Vi fick sätta in en extra dag med plugg den dagen för att vi bara kommer att plugga fyra timmar om dagen denna vecka. Detta för att Clara, vår lärare, har lektioner i en annan stad (Santiago) på förmiddagarna den här veckan, så vi har bytt till att plugga 13.00-17.00, för att kunna ha kvar henne som lärare. Vi kände att vi skulle förlora på att få en ny lärare sista veckan, då Clara känner oss och vet var vi ligger till så himla bra nu.

Efter vårt långa pluggpass i lördags tog vi en siesta, åt middag och gick sedan till baren Sublime för att möta upp Joel och Marta. Vi hade en helkväll på baren som vid nio övergick till klubb där vi dansade oss svettiga och vandrande skrattandes hemåt strax efter midnatt.

Igår möttes vi fyra upp på Shanti Shanti för frukost och tog sedan båten över till San Marcos, då Erik och jag ville visa dom vårt fina ställe vi hittat där. Vi spenderade hela eftermiddagen där; solade, badade, spelade kort, pratade och år crepes. Ett helt fantastiskt sätt att spendera vår lediga söndag!

Väl hemma i San Pedro gick jag och Erik till en restaurang som hette Mikaso, där man satt ute på en terass tre våningar upp och med utsikt över vattnet. Vi delade på två stenugnsbakade pizzor (från himlen), njöt av solnedgången och avslutade sedan kvällen hemma med lite mys framför filmen HEAT.

Idag vaknade vi vid sju, gjorde yoga, åt frukost och satte oss sedan uppe på taket i solen. Där har vi pluggat, kört duolingo, letat lite info om våra framtida resor (efter lördag väntar 6 veckor av resande!) och lyssnat på P3-dokumetären om Polismordet i Malexander. Nu är klockan snart 12 och det är dags för lunch innan vi beger oss iväg mot skolan för dagens lektioner.

Ha det fint så länge så hörs vi snart igen!

En pluggkompis

Vår kväll på Sublime

Bilder från San Marcos

Pizza och solnedgång