Hej på er!

I måndags morse lämnade vi vårt hostel i Antigua för att åka en skumpig shuttle mot flygplatsen i Guatemala City. Vi kom i lagom tid till flygplatsen, kände oss hellugna tills dess att killen vid incheckningsdisken sa att vi behövde visa upp bevis på våra hembiljetter från Panama (dit vi ska resa sen) fastän att vi skulle till Costa Rica nu. Vi fattade ingenting. Och eftersom att vi varken hade biljetter till Panama, Colombia eller hem till Sverige för den delen så blev det lite småstressigt.

Efter att ha pratat med honom en stund och förklarat att vi ska tillbaks till Costa Rica i januari och visat alla våra utskrivna papper från volontärorganisationen så sa han tillslut att det var OK och vi fick checka in.

Vi gick igenom säkerhetskontrollen och in på flygplatsen, letade upp det flyg på tavlan som skulle gå 12.00 till San José och köpte sedan med oss frukost och satte oss vid gaten. Gate 16. Vid 11 började vi boarda, och när sektion 5 (vår) blev uppropad ställde vi oss i kön och gick sedan på planet.

Väl inne på planet insåg vi, till vår stora förvåning, att det satt personer på våra platser. Vi kallade på en flygvärdinna som kom och försökte hjälpa oss reda ut var det blivit tokigt. Hon kollade på våra biljetter och ringde sedan ett samtal, samtidigt såg vi att det stod gate 11 och inte 16, men tänkte att det bara måste ändrats – annars skulle dom ju inte släppt på oss på planet?

Men efter en stund sa flygvärdinnan att vi gått på fel plan (Copa Airlines hade nämligen tre stycken olika plan som gick till San José samtidigt) och hjälpte oss sedan av. Vi sa då att vi kollat på tavlan och att det enda plan vi hittat till San José var det som gick från gate 16. Hon skrattade till lite och svarade: ja, tavlorna fungerar inte, det här händer jätteofta!

Framme vid gate 11 möttes vi av en tavla där det stod Miami 15.00. Haha. Men en kvart senare boardade vi (med våra redan rivna biljetter) och fick tillslut sätta oss på rätt plan. En och en halv timmes flygfärd senare landade vi i ett fuktigt, 30-gradigt San José.

Från San José skulle vi sedan ta en buss till Flamingo i Guanacaste (Stillahavskusten) där min familj väntade. För att ta oss till bussterminalen blev vi tvungna att ta en taxi och hann precis fram så att vi kom med 15.00-bussen (nästa gick fyra timmar senare).

När alla klivit ombord och bussen var redo att åka började busschauffören och en man som satt längst fram att bråka. Vi försökte nyfiket förstå vad dom diskuterade, förstod att det handlade om var den här manens plats men inte vad själva problemet egentligen var.

Efter att nästan alla på bussen lagt sig i, någon typ av ansvarig kommit in slutade det med att mannen satt kvar längst fram och bussen lämnade stationen 20 minuter försent.

Bussresan som skulle ta någonstans mellan fyra-sex timmar tog över istället över sju (när mannen gick av började han och busschauffören bråka igen, mannen slog på bussen med sin väska, busschauffören tvärnitade och hoppade ut och fem minuter senare kom han på igen, svinarg och gasade iväg som en dåre) och klockan hade hunnit bli en bit över 22 innan vi blev avsläppta vid en mörk parkering för att sedan bli upphämtade där av pappa. Sån himla knäpp men rolig grej att träffas så jättelångt hemifrån!

Väl framme vid vårt hus låg alla och sov, jag och Erik åt en varsin frukt (vi hade missat dagens alla måltider och enbart levt på snacks) och tog sedan ett avsvalkande dopp i poolen innan vi stupade i säng efter en fruktansvärt lång dag enbart på resande fot!

Hallå igen!

Nu har vi lämnat San Pedro och har sedan igår varit i Antigua. Det är väldigt stor skillnad på ställena och det här är verkligen mer stad men inte så mycket att göra. Däremot finns det många bra restauranger vilket vi har njutit av. Igår gjorde vi inte mycket mer än att traska omkring och kolla runt, kikade lite på marknaden och upptäckte staden.

Imorse ringde klockan 04.30 och vi tog oss sakta upp. En halvtimme senare blev vi upphämtade av en shuttle som tog oss till vulkanen Acatenango. Vulkanen ligger ca 40 min bilväg från Antigua och ligger precis bredvid vulkanen Fuego som är aktiv, så när man bestiger Acatenango så får man en fantastisk vy till Fuego.

Acatenango är över 3900 meter hög och det tog oss fem timmar upp till toppen. Fem långa värkande timmar i duggregn och tjocka (omotiverande) moln och branta uppförsbackar med löst grus som gjorde det nästintill omöjligt att gå. Usch. Men så tillslut var vi uppe vid första utsiktsplatsen där vi stannade för att fika. Och precis då sprack molnen upp så att vi fick en fantastisk utsikt rakt mot Fuego och som då hade ett flertal små utbrott. Ett fick vi med på film men den är tyvärr för stor för att ladda upp här. Men det var riktigt häftigt!

Vi fortsatte sedan upp till toppen där det blåste iskalla stormvindar och där sikten bara var bra till och från. Men häftigt att vi tog oss enda upp!

När vi tillslut var hemma på hostelet igen, mer än 10 timmar efter att vi lämnade på morgonen, var vi helt slut. Vi duschade, gick ut på stan för att äta tacos, Erik köpte nya skor (för hans har redan gått sönder!) och gick sedan hem igen. Nu har vi packat allt, borstat tänderna och gjort oss i ordning, både huvud och kropp värker efter den långa, fysiskt påfrestande dagen, klockan är åtta och nu vi ska äntligen kolla på en film i sängen och gå och lägga oss!

Imorgon åker vi tidigt från vårt hostel för att ta oss till Guatemala City. Därifrån flyger vi till Costa Rica där nya äventyr väntar! 🙂

Vi hade en fantastisk sista vecka i San Pedro, med graduation på onsdagkvällen för Chusita och för oss två på fredagen. Chusitas var i en kyrka där det först var ceremoni och sedan middag. Jättetrevligt!

Vår var på skolan och gick ut på att alla studenter som slutade den veckan fick ta emot diplom och hålla tal inför resten av skolan – på spanska. Conchita hade fixat så att vi fick låna traditionella San Pedro-kläder till denna dag för att klä upp oss på riktigt, och alla vi mötte på vägen till skolan stannade upp för att hälsa eller berömma, precis som Conchita sagt innan så ansåg lokalbefolkningen att vi visade respekt genom att bära dom kläderna och fick då väldigt mycket respekt tillbaka,

Under själva ceremonin i skolan höll vi båda på att kissa på oss av nervositet och vi hade dom längsta talen av alla, men som tur var gick det bättre än förväntat och vi var väldigt nöjda med vår insats när vi gick därifrån. Det var väldigt tråkigt att säga hejdå till vår fina lärare Clara, och vi kramades länge innan vi tillslut lämnade San Pedro Spanish School för sista gången.

Efter skolan fikade vi och sa hejdå till Martha och Joel, innan vi gick hem och mötte upp familjen. Tillsammans gick vi till deras favoritrestaurang Clocer, där vi bjöd dom på middag som tack för våra veckor där. En jättemysig kväll som sedan avslutades med städning och ihoppackning.

På lördagsmorgonen åt vi frukost tillsammans och kramade sedan familjen farväl. Usch, vad konstigt det kändes att gå därifrån sen. Vi kommer att sakna dom så mycket!

Hur knäppt är inte det? Det är sista veckan här i Guatemala och om bara fem dagar lämnar vi San Pedro, vårt hem sedan en månad tillbaka.

Förra veckan pluggade vi massvis. Lektioner måndag-lördag och på kvällarna var vi på club de conversación och sedan aktiviteter med skolan. De roligaste aktiviteten är fotbollen, alltid studenterna mot lärarna i en timmes match, och hittills har vi studenter vunnit alla tre gånger som vi har spelat.

I fredagskväll hade vi en lugn kväll, vi gjorde läxor och yoga och kollade sedan på TV. På lördagen hade vi lektioner 08.00-11.30 och sedan 13.00-16.00. Vi fick sätta in en extra dag med plugg den dagen för att vi bara kommer att plugga fyra timmar om dagen denna vecka. Detta för att Clara, vår lärare, har lektioner i en annan stad (Santiago) på förmiddagarna den här veckan, så vi har bytt till att plugga 13.00-17.00, för att kunna ha kvar henne som lärare. Vi kände att vi skulle förlora på att få en ny lärare sista veckan, då Clara känner oss och vet var vi ligger till så himla bra nu.

Efter vårt långa pluggpass i lördags tog vi en siesta, åt middag och gick sedan till baren Sublime för att möta upp Joel och Marta. Vi hade en helkväll på baren som vid nio övergick till klubb där vi dansade oss svettiga och vandrande skrattandes hemåt strax efter midnatt.

Igår möttes vi fyra upp på Shanti Shanti för frukost och tog sedan båten över till San Marcos, då Erik och jag ville visa dom vårt fina ställe vi hittat där. Vi spenderade hela eftermiddagen där; solade, badade, spelade kort, pratade och år crepes. Ett helt fantastiskt sätt att spendera vår lediga söndag!

Väl hemma i San Pedro gick jag och Erik till en restaurang som hette Mikaso, där man satt ute på en terass tre våningar upp och med utsikt över vattnet. Vi delade på två stenugnsbakade pizzor (från himlen), njöt av solnedgången och avslutade sedan kvällen hemma med lite mys framför filmen HEAT.

Idag vaknade vi vid sju, gjorde yoga, åt frukost och satte oss sedan uppe på taket i solen. Där har vi pluggat, kört duolingo, letat lite info om våra framtida resor (efter lördag väntar 6 veckor av resande!) och lyssnat på P3-dokumetären om Polismordet i Malexander. Nu är klockan snart 12 och det är dags för lunch innan vi beger oss iväg mot skolan för dagens lektioner.

Ha det fint så länge så hörs vi snart igen!

En pluggkompis

Vår kväll på Sublime

Bilder från San Marcos

Pizza och solnedgång

¡Hola chicos!

Nu var det ett tag sen vi skrev. Tiden här flyger förbi och vi är redan inne på vår tredje vecka i skolan. Förra veckan startade ganska trist med magsjuka och den har hållit i sig fram och tillbaka sedan dess – tji fick vi för att vi snålade bort att ta Ducoral hehe.

Idag har det exempelvis blivit värre i magen för Erik igen vilket gjorde att han missade dagens Club de Conversación. Vi har denna vecka avancerat upp från nybörjarnivån till den som heter intermedio så nu är det svårare konversationer som väntas. Kul men mycket jobb för hjärnkontoret.

I helgen har vi, trots magarna, gjort massvis med saker. Efter skolan i fredags åkte vi med familjen till grannbyn San Juan. Vårt första stopp var en chokladfabrik där vi fick lära oss hela chokladprocessen; från kakaoplantan till att den är färdig i butiken. Väldigt kul och intressant att se! Sen köpte vi (såklart) en massa choklad i olika smaker inför helgens myskvällar 🙂

Efter chokladbutiken gick vi till en klädesfabrik- och butik där vi fick se hur kvinnorna där tog fram garn från växter, hur de sedan rullade ihop det till nystan, färgade det med hjälp av plantor, grönsaker eller bark och sedan skapade tyg och kläder. Jäkligt häftig process!

På kvällen åt vi middag och tittade sedan på Grotesco på SVT-play. Vi somnade ca 22 och vaknade sedan av alarmet 03.30, hyfsat sega och sömniga. Vi gick upp, drack kaffe och åt en banan och lämnade sedan San Pedro 04.00 tillsammans med Mefi, hans syster och hennes dotter, Chusita och familjens kompis Mateo. Vi åkte bil i strax över en timme upp till Santa Clara där vi började vår vandring. Målet var att ta oss upp till Nariz del Indio (ni vet den där bilden vi postade på Erik i ett tidigare inlägg, vi skulle upp på den toppen) och strax innan 06.00 var vi tillslut uppe.

Därifrån kunde man se alla de sju vulkaner som finns härifrån bort till staden Antigua. En av dom som ligger vid Antigua heter Fuego och är aktiv, och precis när vi kom upp till toppen av Nariz del Indio fick den ett litet vulkaniskt utbrott och vi kunde se ett rött sken och massa rök stiga upp från toppen (det ska alltså tilläggas att den vulkanen ligger över 10 mil härifrån). Så himla coolt!

Uppifrån Nariz del Indio fick vi sedan se solen stiga vid horisonten och det var en väldigt mäktig utsikt! Vi lägger upp bilder på det i nästa inlägg då vi hade med oss systemkameran dit och har några riktigt fina därifrån. När klockan blev strax efter sju började vi vandra ner igen och klockan hann bli nästan nio innan vi var hemma igen. Hemma tog vi varsin varm dusch och åt frukost innan det var dags att traska mot skolan för att ta igen våra missade timmar från måndagen då vi var sjuka.

Efter lördagens lektioner var vi riktigt möra. Vi spenderade eftermiddagen med att vila, lyssna på poddar, plugga och göra yoga. Efter middagen letade vi oss ner i sängen och in på Netflix (numera kör vi spansk subtitle) och hann väl titta ca 30 minuter innan båda sov som stockar.

På söndagen ringde klockan 06.00. Vi gick upp, åt frukost och tog oss sedan ner till Casa Verde (där vi blev avsläppta vår första dag). Där mötte vi upp några andra studenter från skolan och en chaufför som skulle ta oss till Chichi mercado, en av Centralamerikas största marknader. Resan dit var varm (16 personer i minibussen och ingen AC), lång (två och en halv timme) och fruktansvärt obekväm och skumpig (vi satt längst bak med två andra, utan nackstöd).

Det var en otrolig lättnad när vi tillslut var framme och fick ta oss ut i den friska luften. Efter ett varv inne på marknaden behövde vi hitta ett ställe att äta på, vilket var lättare sagt än gjort. Ett smärre sammanbrott senare (Sigrid som är trött, hungrig och har mens – typiskt dålig kombination) hittade vi upp till en restaurang ovanför själva marknaden där vi lyckades beställa in varsin kycklingmacka och lemonad.

Till vår stora förvåning såg vi plötsligt Joel och Marta i folksamlingen och dom kom upp till oss och joinade oss i vår brunch. Båda dom två var sjuka hela förra veckan och missade alla sina lektioner, Marta är fortfarande inte heller helt bra i magen men på bättringsvägen. Vi bestämde oss för att försöka hitta på något tillsammans den här helgen, då det är vår sista här.

Vår andra rundtur på marknaden var mycket mer harmonisk och energifylld och vi återvände till shuttelbussen vid 13.30 med både shorts, byxor, pennskrin, tröjor och bokmärken, och faktiskt nöjda med vår prutningsprestation (som annars brukar vara oerhört dålig då vi båda fullkomligt hatar att pruta). Efter ytterligare tre timmar i bil (lite bättre denna gång, då vi var tidiga till shutteln och paxade säten längre fram!) var vi hemma, trötta i både kropp och själ. Vi gick till Shanti shanti och åt falafel och avslutade sedan kvällen lugnt med yoga och läxa, utmattade men glada åt vår händelserika och fullspäckade helg!

Kyrkan i San Juan

Ett galleri i San Juan

Bilder från klädestillverkningen

Choklad!

Erik, Chusita och kusinen Teresita

Bilder från Chichi mercado

Japp, så kul har vi det nu. Båda har blivit dåliga efter helgen. Erik är bättre nu men Sigrid har varit dålig både måndag och tisdag. Idag blev vi tvungna att gå hem från skolan redan efter två timmar och Sigrid har varit sängliggandes sen dess.

Som tur var har vi en sån himla bra och flexibel skola så vi får ta igen våra tre timmar som vi missade idag på lördag. Hemma har vi fått både naturmedicin och citron-, vitlöks- och ingefärste och magsjukevänlig mat lagad till oss, hela familjen är väldigt omhändertagande!

Erik kände sig bättre på eftermiddagen och gick då till Club de conversación på egen hand. Nu, efter middag med familjen, får vi tyvärr igen missa veckans salsa och bara krypa ner i sängen och vila ännu mer så att vi förhoppningsvis är bättre imorgon!

MEN Sverige är vidare till VM och vi befinner oss på denna fantastiska plats, man kan ju må dåligt på sämre ställen liksom, så det går väl egentligen inte att klaga 🙂

Hallå på er!

Vi har haft en magisk helg. Vi startade igång den med att kötta oss igenom nästan alla våra läxor i fredags och smet sedan iväg till en närliggande kiosk där vi köpte chips och choklad och avslutade kvällen tidigt med en film. Superskönt att vakna upp helt utvilade på lördagen då vi hade mycket planer.

Vi gick upp vid 08-tiden, hade en yogasession, åt frukost och FaceTimeade med våra familjer hemma i Sverige. Runt 11 tog vi, tillsammans med vår värdfamilj, tuktuks till ett ställe som heter Puerto Bello. Det var en plats en bit från San Pedro som låg direkt intill sjön, där fanns lekpark, grillplats, basket- och fotbollsplan samt en swimmingpool.

så, vi lekte och spelade och badade och grillade och bara hade det hur härligt som helst. När vi var hemma igen tog vi en siesta och sedan ett varv ner på stan innan vi återvände hem för att träna, duscha och äta middag.

Till middag fick vi tamales gjorda på ris och det var det första vi fått här som faktiskt var riktigt svårt att få i sig, konsistensen gjorde att det liksom växte i munnen. Tydligen så är det också något väldigt traditonellt man äter här, främst när man firar saker. Oerhört svårt för oss att förstå, men så är det, tur att det finns så mycket annat gott här!

Efter middagen tog vi oss ut till en bar som heter Sublime där vi efter ett tag mötte upp ett annat par från vår skola, Marta och Joel från Australien. Det som bara skulle bli några öl slutade med att vi blev kvar där till stängning och kom inte i säng förrän runt 02.

Imorse vaknade vi upp, inte alls lika pigga som dagen innan, och förbarmade oss ganska länge över det. Tillslut ryckte vi upp oss och gick ner till café Sababa där vi bestämt oss för att äta frukost. Och vilken frukost det blev! Sigrid åt Shukshaka (ägg som tillagas i en tomatsås med toast och guacamole till) och Erik åt två runda jättenachos med guacamole, bönpaste, grönsaker, stekta ägg och fetaost på. Ja, ni hör ju själva.

Efter frukosten tog vi en båt över till grannbyn San Marcos som vi hört massvis med gott om. Kai åkte dit för några dagar sen och skrev till oss när hon kom dit att när hon klev i land så sänkte hon automatiskt sin röst för att hela stället är så lugnt och harmoniskt att man liksom inte vill störa. Och precis så var det! Inga högljudda barer och klubbar, inga tutande tuktuks och inga skällande hundar på gatorna.

Vi strosade omkring där en stund, hittade yogamattor(!) och såg sedan en skylt som pekade mot ett ställe som hette Jinava där man tydligen kunde äta vid en restaurang och bada. Det tog ungefär 10 minuter och när vi klev in  området och ner för trapporna mot vattnet var det som att man nästan tappade andan. Det var så otroligt vackert!

Vi satt oss längst nere vid vattnet, beställde in en varsin smoothie, badade från en brygga, låg i hängmattor och bara njöt (och pluggade) resten av eftermiddagen. Ett sådant ställe har vi saknat här och kommer vi absolut återvända till. Vi lägger upp bilder på platsen i nästa inlägg så att ni kan få se precis hur vackert det är!

Nu är snart den här helgen slut och det är dags att ladda om inför en ny vecka. Imorgon väntar skola och sedan Sverige-Italien. Vi hörs mer då!

 På den sista bilden ser ni Erik och berget Indian Nose (inte förrän bilden togs förstod vi vad namnet kom ifrån). Det ska vi bestiga nästa eller nästnästa helg och därifrån se soluppgången, något som tydligen ska vara helt fantastiskt!

Och ha en riktigt trevlig helg, önskar Clara och Erik!