Igår morse vaknade jag upp vid elva, efter att ha sovit sjukt dåligt och drömt mardrömmar hela natten. Åt en stor frukost tillsammans med Megan, Ric och Maria och vinkade sedan dom hejdå. De åkte till Monaco över dagen men jag bestämde mig för att stanna kvar i Nice. Det är så mycket åkande på oss och vi är väldigt tätt inpå varandra hela tiden så det var skönt att i min ensamhet få spendera dagen precis som jag ville.

Jag cyklade ner till stranden och la mig bland stenarna. Lyssnade på musik, tittade ut över vattnet, kände solen bränna på huden och bara njöt av att vara just där just då. I sådana stunder finner jag ro att skriva på ett sätt som jag sällan finner hemma. Ska försöka skapa mig något liknande, så att jag inte tappar skrivandet.

Efter nästan fyra timmar på stranden hopplade jag upp på cykeln igen och tog mig en lång cykeltur längs hela strandpromenaden. Sjukt vackert och fruktansvärt härligt! En svettig timme senare rullade jag upp framför cykeluthyrningen och lämnade tillbaka cykeln för denna gång. Promenerade sedan den sista biten hem där jag lagade ihop middag till mig själv. Kyckling med stekta grönsaker och sötpotatismos. Mmmm.

På kvällen, när resten av gänget hittat tillbaka från Monaco, gick vi ut i natten för att dricka lite drinkar. Vi hamnade på ett ställe som hette Côte Lounge, där vi beställde in en flaska fransk vin och ett fat med escargot (sniglar) eftersom att det är något man måste testa på när man väl är i Frankrike. Sniglarna var fyllda med vitlök- och smörsås och var hur goda som helst. Vinet var dock en besvikelse eftersom att det mest smakade som vatten med en gnutta vinsmak.

Vid etttiden tog vi oss hemåt igen och avslutade kvällen med att titta på “The fault in our stars”. Helt fantastisk! Lätt min nya favoritfilm. Grät konstant de sista fyrtio minuterna. Och efteråt fick jag en sån här otrolig tacksamhetskänsla för livet jag lever och för de människor jag har omkring mig. Jag älskar filmer med ordentliga budskap eller som ger konsekvensen uppvaknande så att man blir påmind om att aldrig ta saker för givet.

Hej på er! Nice är helt fantastiskt. Helt jäkla fantastiskt. Vaknade upp till strålande sol imorse och tog mig Maria ut på en promenad (lämnade turturduvorna Megan och Ric hemma lite längre) ner till stranden. Vi parkerade oss vid vattnet, ungefär i mitten av Nices stenstrand. Där solade vi, jag läste ut min bok Morgon i Jenin (den absolut bästa bok jag någonsin läst i hela mitt liv och som jag kommer att skriva mer om här senare i koppling till lite annat som jag tänkt på) och tog oss några dopp i Medelhavet.

Vid fyra pallrade vi oss hem igen för att laga en sen lunch och byta om. Två timmar senare, mätta och belåtna traskade vi in på Holiday Bike Rentals och hyrde varsin cykel för det kommande dygnet. Nice är inte överdrivet stort men med tanke på hur mycket vi har gått omkring tidigare orkade vi inte med de kilometerlånga avstånden. Med cykel blev allt hur lätt som helst. På tio minuter var vi uppe borta förbi slottet och nere i marinan där alla jättefina yachter ligger.

Och en kvart efter det cruisade vi omkring inne i Gamla stan innan vi bestämde oss för att leta upp ett creperie. En varsin crepe med nutella och hasselnötsglass (ja, det var precis lika gudomligt som det låter) senare hopplade vi upp på cyklarna igen och trampade hemåt.

Nu sitter vi här i soffan igen. Svettiga och klibbiga. Vi turas om att duscha och dela på en flaska vin. Ikväll ska vi ut i den varma kvällen och dricka drinkar på någon uteservering. Imorgon väntas antingen en tripp över till Monaco eller ännu mer cruisande runt här på Frankrikes små gator. Mysigt!