Liberia, Rio Celeste och Clean Potrero

Tiden fortsätter flyga förbi. Senast jag skrev var fredagen förra veckan och nu har en hel vecka till passerat. Och nu är det 17 dagar kvar tills vi sätter oss på ett plan mot New York för att sedan byta till ett mot Stockholm. Sjukt är det. Tiden och livet och allt som händer och passerar.

Men för att skippa alla dom djupa tankarna så återgår vi till det som faktiskt händer här och nu. Så. I lördags spenderade vi lite tid på Penca och hade lite hemmafrisörsalong innan vi gjorde oss i ordning, packade ihop och gick ut för att leta upp en colectivo, som skulle ta oss till Flamingo och 15.30-bussen mot Liberia.

Vi stod på det vanliga plocka-upp-stället, med tummarna utsträckta, i gassande sol i 40 minuter, medvetna om att om inte vi blir upplockade snart kommer vi missa bussen och då behöver vi ta oss till Huacas och vem vet hur länge vi kommer behöva vänta där. Svetten rann och tålamoden krympte. Tillslut var Erik så varm att han tog av sig sin genomblöta skjorta och hängde upp i trädet bredvid oss och bytte till linne. Tessa, som redan innan kommenterat valet av reseklädsel, gav honom en leende I-told-you-so-blick, medan hon själv torkade pannan med nedredelen av sitt linne.

15.27 stannade en bil som sa sig vara en taxi framför oss. Vi beslöt oss då för att för varsin 1000lapp colones åka hela vägen till Huacas i hopp om att kanske hinna ikapp och köra om bussen längst vägen. Vi hoppade in i bilen, njöt av A-C och begav oss mot Huacas. Halvvägs dit mötte vi en buss som det stod Liberia på. Det betydde att bussen alltså var säkert en halvtimme sen, den hade inte ens hade tagit sig till Flamingo för att vända än och det skulle dröja länge innan den var i Huacas.

Menmen, vi blev avsläppta i Huacas, köpte oss varsin kall dricka och satte oss och väntade. 30 minuter senare kom bussen och vi hoppade glatt ombord, tillslut på väg om än lite sena. Alla försvann in i musikens/böckernas värld och planerade på att vara där de kommande två timmarnas bussresa. Efter en timme knackade Erik mig på axeln, lät mig pausa Storytel och tittade sedan på mig med stora ögon. Tog jag ner min skjorta från trädet?

Svaret på den frågan var alltså nej, och vår kära vän Marcela som var kvar hemma fick jogga över dit och mycket riktigt finna en, nu torkad, vinröd kortärmad skjorta hänga i ett träd likt en julgransdekoration. Det gav oss många skratt.

Framme i Liberia mötte vi upp Eli och vi fyra gick till en mexikansk restaurang och åt quesadillas. Eftet det köpte vi öl och tog en colectivo till deras hem, strax utanför Liberias centrum. Eli jobbar på en skola i Liberia och bor tillsammans med andra lärare därifrån. Skolan hyr flera hus däromkring, så dom bor alla nära varandra, inne på en och samma gård (svårt att förklara).

Det huset Eli och hans två vänner bor i är liksom som ett stort hus men utan rum i. Istället finns där tre små bås uppsatta som rum, där väggarna bara går en bit upp och man alltså kan prata över dom. Som en offentlig toalett liksom. Väldigt underligt byggt. Det är jättehögt i tak och man ser takplattorna inifrån, fastän att det lätt hade kunnat vara två våningar i huset. Allt detta gör också att det är otroligt varmt och de har ingen A-C, bara en varsin golvfläkt.

Där slog vi oss iallafall ner på golvet, spelade spel och drack öl och hade det allmänt trevligt tills det var dags att bege oss vidare. Vi åkte till två olika barer. På den första drack vi grön öl som kommer i literglas och lyssnade på livemusik, vilket var supertrevligt! På den andra, en väldigt typisk costaricansk bar, blev vi fullkomligt uttittade när vi satt där med vårt blonda hår och drack våra chiliguarros. Men det var roligt det också!

Vi var hemma någonstans efter midnatt. Erik och jag monterade upp någon typ av sovplats i det som är vardagsrummet i deras hus, med soffkuddar och två uppblåsbara madrasser som Andrea och Linda lånat oss. Där sov vi tills dess att den sinnessjuka värmen väckte oss. Dyngsura och uttorkade vaknade vi, tog en dusch och gick sedan för att handla vatten men möttes av den förfärliga nyheten att den enda närliggande affären hade slut på det (vem har slut på vatten?). Istället återvände vi med iste och cola.

Under förmiddagen hängde vi på deras framsida, där vinden nådde in ibland och man faktiskt kunde andas, och när klockan slog tolv åkte vi in till centrum, tog en sväng förbi McDonalds och mötte sedan upp hela familjen Andrea-Linda. Vi vinkade hejdå till Eli och hoppade sedan in i de två bilarna för att bege oss två timmar in i landet, mot Upala och Rio Celeste.

Och vilken glädje det var att kliva ut ur bilen, två timmar senare och mötas av, fortfarande fuktig men, kylig luft! Vi gjorde oss hemmastadda i våra rum och gick sedan direkt ner till floden, som rinner igenom B&B-området. Där slängde vi oss i vattnet och den där ihållande jobbiga känslan av att ha druckit några för många öl igår, sovit i gassande värme och inte druckit alls tillräckligt med vatten idag var som bortblåst! Det var så himla skönt och vattnet var så himla fint. Jag försökte googla runt lite för att hitta en bra förklaring kring varför vattnet ser ut som det gör och hittade den här på www.somethinginherramblings.com:

Rio Celeste means light blue river. Legend has it that after God was done painting the sky he washed his brushes in the river and it now bears this color.

A team of researchers from the Universidad de Costa Rica and the Universidad Nacional came to a different conclusion. Rio Celeste is formed by the converging of two clear water rivers, Quebrada Agria (Sour Creek) and Rio Buena Vista (Good View River). The point at which these rivers mix is called el Teñidero.

The researchers found that the blue color is not a chemical phenomenon, but an optical one. The blue color is seen by the human eye in the waters of the river. Once the water is removed from the river bed it becomes clear. A type of mineral composed of aluminum, silicon and oxygen, while suspended in the water, reflects light from the sun, making the water look blue. The combination of the traces of this mineral in both rivers is what causes the color from el Teñidero onwards.” 

När vi var färdigbadade satt vi kvar en stund vid vattnet och pratade. Kvällen spenderade vi med att äta middag uppe i the main house tillsammans med de andra gästerna varpå vi gick ner till mitt, Eriks och Tessas rum och spelade kort. Vi spelade spelet Slapper, vilket är i princip det enda kortspel vi spelar tillsammans och Linda och Andreas döttrar tyckte att det var så roligt.

Dagen efter vaknade vi tidigt, kalla efter en kylig natt och som vi njöt av det! Att ligga kvar lite extra under filten och inte känna en enda svettdroppe på kroppen. De konstiga små sakerna man lär sig att uppskatta, va? Vi gick upp till the main house och blev serverade frukost, pinto gallo (ris och bönor) och ägg och toast. Efter frukosten packade vi in våra grejer i bilen och körde några kilometer bort till själva nationalparkens början.

Vi ställde oss i kön, köpte ponchos och tog på oss regnjackor och begav oss sedan iväg. Det hade börjat regna vilket gjorde att man ville ta sig till floden så snabbt som möjligt, då regnet för ner lera och smuts i vattnet och då tar bort en del av det starka blå-turkosa. Framför oss låg en timmes lång, lerig och hal hajk som ledde oss fram till floden, varma källor som bubblade upp i vattnet (och luktade pyton!) samt stället där de två vattendragen möter varandra och man tydligt ser hur det övergår från det mörka bruna till klart turkost. Väldigt häftigt!

På vägen tillbaka kunde man svänga av och hajka vidare ner mot ett vattenfall, vilket vi såklart gjorde och möttes av något helt otroligt vackert. Se bilderna nedan.

Efter ca tre timmar ute i nationalparken var vi tillbaka vid bilarna, sköljde av skor och kroppar, bytte kläder och gjorde oss därefter redo för att fara tillbaka mot Liberia där vi åt mexikansk (igen!) lunch och hämta Eli. Vi bilade sedan hemåt till Potrero och var på plats strax innan fyra så vi hann med att hjälpa till på eftermiddagslektionerna som vi egentligen fått ledigt från.

På kvällen åkte vi till gymmet och avslutade sedan i Flamingo med Perfect Burgers för sista gången. Som så mycket annat här omkring, främst restauranger och liknande, drar dom sig tillbaka under lågsäsongen. Det var lika gott som alltid och vi tackade dom hjärtligt för våra fina måndagstradition.

I tisdags var vi lediga då det var en holiday här. El día del trabajador. Arbetarens dag. Man firade det med att ha en dag ledigt. Så vi käkade frukost med Tessa och Eli, tvättade, hängde på Penca, kollade på Champions league och bara mös omkring.

Onsdagen gick i vanlig anda. Yoga för mig på morgonen varpå Erik kom och mötte upp mig på Bahia del Sol, vi kikade på första halvleken av Roma-Liverpool och for sedan mot Brasilito för våra idrottslektioner där. Bara två sådana kvar nu. Usch, vi kommer sakna alla fina barn! <3

Igår vaknade vi upp tidigt och kollade på en snap från Tessa som åkt ännu tidigare till jobbet. Hon hade hittat en till skorpion i ett av våra badrum. Uäh! Tillsammans med Marcela åt vi frukost och hoppade sedan i våra Abriendo Mentes tröjor.

07.30 mötte vi upp Linda och ett flertal andra från Potrero, bland annat Ivette och Sandro som vi spelar volleyboll med på söndagar. Det var Clean Potrero som stod på schemat, då vi tillsammans skulle gå omkring och plocka upp skräp på vägar och diken inför regnsäsongen då allt annars hittar sin väg ner till havet. Tre dödssvettiga timmar senare hade vi säkert 20 svarta sopsäckar fyllda och belönades med isglass, vattenmelon och kall dryck.

Hemma igen tog vi oss en nap, åt sedan lunch och sedan gick Erik och jag ner ett varv till Penca och svalkade oss i havet. På eftermiddagen följde två krävande lektioner med årskurs tre, igår var det matematik som gällde och om ni bara kunde förstå hur otroligt svårt det är att lära ut matte på spanska. Ännu ett helt nytt kapitel i vårt spanskaförråd. Haha. Med den starten på dagen, den intensiva elevgruppen samt det svåra i språket var vi riktigt trötta när klockan slog 17.30 och det var slut för dagen. Vi promenerade till Penca, njöt av solnedgången och andades ut.

Hemma lagade vi sedan middag och kollade på the Danish girl, men somnade tidigt vilket vi fick ångra sedan. Det är nämligen så att om vi är inne i vårt rum säg sådär innan 22 så är det fortfarande böljande varmt efter att eftermiddagssolen legat på den sidan av huset och värmt upp. Igår började vi kolla på film vid 20, Erik somnade runt 21 och jag någon timme efter. Trots att vi, efter att vi borstat tänderna, tagit en varsin dusch, var jag uppe en och Erik två gånger under natten efter att ha vaknat av värme panik och kravlat in i duschen och letat febrilt efter vattenflaskan för att dricka. Haha. Det är verkligen så himla varmt.

Erik gick upp tidigt imorse, lämnade huset runt 05.15 för att möta upp Sandro på Playa Potrero där det vankades fiske. Tre timmar senare var han tillbaka med dyngsura kläder, ett stort grin i ansiktet och en fisk i högsta hugg. Vi åt frukost tillsammans, åkte sedan till gymmet och har nu precis ätit lunch. Om en liten stund ska vi ner till aulan för Viernes divertido (fun Friday) och idrott. Men först ett dopp i havet! Vi hörs!


Tyvärr inte lika rakt som önskat. Men A for effort.


Dekoration.


“God damn”


Rio Celeste!


Badgos 🙂


Observera långärmat!


Tessa älskar regnskogen!


Crew.


Hur coolt är inte det här?


Andrea och Linda på hajk!


Vattenfall!


Linda och Jerka mekar med moppen. Snart bränner vi upp den 🙂


En väldigt varm och trött vovve har grävt ner sig i skuggan på stranden.


Erik, Eli och Tessa leker i vågorna.


Vårt nya husdjur och Eriks värsta fiende. En gigantisk moth som flyger omkring både inne och utanför vårt hus.


Äckliga gamar som äter på en rocka.


Nöjd kille med stor fisk (och frisyr).

Penca, Penca, Penca. <3

Loading Facebook Comments ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.