“Så hur känns det nudå när katastrofvalet är ett faktum?

Jag tror det finns alldeles för lite engagemang politiskt. Vem fan bryr sig på riktigt, orkar göra någonting, orkar säga ifrån, stå upp, motivera, ta reda på fakta, debattera och övertyga människor i sin närhet om vad som man tycker är rätt och fel? Det är enklare att ta en latte och diskutera något bekvämt istället.

Känner mig blasé och meningslös på andra sidan jorden när demokratiska Sverige knakar i fogarna och sällar sig till den trötta klagande skaran av europeiska länder som räddhågsna röstar egoistiskt.

Förkrossad över MP:s låga valsiffror – även om nu inte miljö och klimat var en stor valfråga denna gången så känns det som att förödande förändringar är på gång. Fiskbestånd utrotas, klimatförändringar ger torka, skogsgränder och översvämningar, människors hälsa sätts på spel när länder som Indien och Kina mångfaldigar sin bensindrivna fordonspark.

Hur trångsynt och kortsynt får man vara?

Ge mig ett jobb, på bekostnad av miljön. Ge mig pension, på bekostnad av en Syrisk flykting. Ge mig valfrihet, på bekostnad av rättvisa. Ge mig billiga kläder och teknik, på bekostnad av utebliven utbildning och utveckling för barn och kvinnor i låglöneländer. Ge mig allt det reklamen kräver av mig för att min självbild ska accepteras på Facebook, på bekostnad av min egen frihet att vara och utforska den jag vill.

Jag tycker det är viktigt att vara en aktiv del och ta ansvar för det samhälle man själv vill leva i och som ens barn ska få ärva.

Därför uppmanar jag alla att aktivera sig politiskt eller i någon ideell organisation för att utforska och bidra till den framtid du vill ha. Jag uppmanar dig att möta de som har makt direkt – öga mot öga – och ta reda på hur din framtid skapas. I kommunfullmäktige och i riksdagen. För det är där besluten fattas.”